Berätta inte för mig att du varit på strippklubb

En viss typ av killar går inte att diskutera med

Det går inte att diskutera feminism med killar som tror att allt är på skoj, en intellektuell konversation frikopplad från verkligheten.

Killen intill mig har långrandig pikétröja, gelé i håret och jobbar med vett och etikett. Närmare bestämt på ett brittiskt bokförlag specialiserat på etikettböcker. Vi sitter nedsjunkna i en lädersoffa i London och äter hemmagjord pizza med för lite ost på. Det är fest hos en kompis.

Intill oss har vi en som ser ut att ha åkt på en rejäl käftsmäll för länge sedan. Näsan är sned och ögat verkar sitta lite på fel ställe. Munnen framstår som i stort sett felfri, tills han plötsligt öppnar den och berättar en kul historia om den gången han var på strippklubb med grabbgänget.

Kvinnorna i rummet slutar prata, lägger ner sina pizzabitar och torkar smuliga fingrar mot byxbenen. Den dunkande bakgrundsmusiken gör bara tystnaden mer plågsam. Strippklubbskillen försöker rädda det som går av stämningen genom att påpeka att tjejerna han glott på hade gjort medvetna val att strippa, ja det kunde till och med kallas feministiskt att klä av sig för betalande män.

Det blir debatt, och det jag minns av den ett halvår senare har inte med strippklubbar att göra. Det jag minns är hur vidrigt det är att diskutera med killar som inte tycker någonting på riktigt. De som diskuterar för sakens skull, utan förståelse för att en politisk debatt inte är på skoj för alla.

Killen med sned näsa och dåligt omdöme fortsatte argumentera för feministiska strippklubbar, och fick en del av de andra männen med sig. För honom handlade det om en intressant, intellektuell diskussion. Det var inte personligt på annat sätt än att han riskerade att framstå som lite oskön, och det kunde han leva med. Det var nästan lite kul.

Kvinnorna hade mer att förlora. För dem, eller oss, var diskussionen inte teoretisk eller intellektuell. Den handlade om att vårt dittills trevliga festsällskap plötsligt lagt pizzan åt sidan för att ifrågasätta våra rättigheter. De sket fullständigt i vår gemensamma historia och försökte dessutom använda våra feministiska verktyg emot oss.

Debatten avslutades när killen i randig pikétröja reste sig ur soffan, viftade med händerna och förklarade att han, som faktiskt jobbade med vett och etikett, tyckte att det här gått för långt. Stämningen var inte längre angenäm, och vi borde sluta bråka.

Männen var nöjda och fortsatte prata om något annat. Kvinnorna var i chock.

För kvinnor i ett patriarkat är politik inte ett kul fritidsintresse. Det är överlevnad. Jag blev politiskt medveten innan jag var tonåring, inte för att jag drogs till politik, utan för att jag fick maktförhållandenas konsekvenser upptryckta i ansiktet varje dag.

Säger en kille till mig att strippklubbar är feminism kommer jag inte tänka på etiketten.