Carl Bildt har fel – och sviker frihetskampen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag har en god vän från Litauen. Han talar ofta om det stöd hans landsmän kände från Carl Bildt i slutet av kalla kriget. Då, när den sovjetiska ockupationen kändes oändlig och stödet från omvärlden var minst sagt magert.

”Du kan inte förstå hur mycket det betydde för oss”, brukar han säga.

Socialdemokrater ger han inte mycket för. Kanske inte så konstigt.

”Ett krav i dag, riktat mot Sovjetunionen, på att de baltiska folken skall få en omedelbar självbestämmanderätt skulle verka i rakt motsatta riktningen”, sa den socialdemokratiska utrikesministern Sten Andersson ungefär samtidigt som Carl Bildt vecka efter vecka stod på ett blåsigt Norrmalmstorg i Stockholm och demonstrerade för de baltiska folkens frihet.

För några dagar sedan, samtidigt som den libyska regimen med stridsplan sköt prick på människor som med livet som insats demonstrerade mot diktatorn Gaddafi, sa Bildt att det ”inte nu handlar om att ta ställning för den ena eller andra sidan”.

Detta djupt upprörande uttalande har väckt starka känslor, från höger till vänster.

Det bekräftade att regeringens agerande under demonstrationerna i Egypten, då man vägrade säga att Mubarak borde avgå, inte berodde på sena reaktioner. Det berodde på att stabilitet var den överordnade principen i utrikespolitiken.

I en indignerad men förvirrad debattartikel i Aftonbladet skriver Bildt att det inte finns någon motsättning mellan realism och en idédriven utrikespolitik. Det stämmer, ibland.

Men ibland kan kamp för demokrati och mänskliga rättigheter stå i motsättning till ekonomiska eller andra egenintressen.

Ibland måste man välja sida. Bildt har valt fel.

Hade händelseutvecklingen i Nordafrika skett längre bort i världen hade regeringen och Bildt med stor säkerhet tagit avstånd från förtryck.

Nu handlar det om vårt närområde, och då kastas utrikesdeklarationens formuleringar om demokrati och frihet överbord. EU:s intresse av att undvika flyktingströmmar och politiskt kaos trumfar uppgiften att stå upp för mänskliga rättigheter. Sveriges intressen verkar sammanfalla med Lundin Oils.

”Retorik är inte ett särskilt effektivt redskap mot diktatorer”, skriver Bildt. Det är riktigt. Verklig frihet kan bara uppnås när människor tar sitt öde i sina egna händer – precis som i Östeuropa 1989, precis som nu sker i Nordafrika.

Men utrikespolitiken, liksom all annan politisk verksamhet, handlar om trovärdighet. Om EU och Sverige vill kunna spela en roll i världen, måste de stolta deklarationerna hänga ihop med det som sker här och nu.

Just nu formas världsbilden hos de generationer tunisier, egyptier och libyer som riskerar livet för sin frihet. Vad kommer de att tycka om Carl Bildt och Sverige om 20 år?

Jag vågar inte gissa.

Karin Pettersson
Politisk chefredaktör
Aftonbladet