Nej till kriget i Afghanistan
I Afghanistan dör för närvarande betydligt fler av svält och undernäring än av kriget. Varannan afghan lever under fattigdomsgränsen. USA:s president kunde, som en av sina företrädare, förklara krig mot fattigdomen. Han beväpnar i stället 37?000 soldater, som ska förstärka den krigsmaskin som redan rymmer såväl svenska soldater som amerikanska legoknektar. Paravant, MPRI och Blackwater fyller Afghanistan med vapen och håller 73?000 militärer i sina privatarméer. De inhyrda knektarna har praktiserat i Jugoslavien och Irak.
Kriget i Afghanistan har pågått i snart nio år. Resultatet är militärt uselt och humanitärt katastrofalt. De mördade svenska soldaterna, som vi borde sörja och inte heroisera, ingår i den dödens statistik som visar att antalet omkomna västsoldater ökade med 76 procent förra året. De civila offren blev 14 procent fler.
Natos säkerhetschef i Afghanistan sammanfattar läget: Talibanerna har upprättat skuggregeringar i 33 av landets 34 regioner.
Den armé som kallas afghansk är undermålig och svag. Värvade soldater är ofta drogade. Antalet desertörer högt. Polisen infiltreras av talibaner.
Målet: Demokrati
Det miserabla kriget rättfärdigas med ädla mål, till exempel att bomberna och de nattliga räderna mot civila byar får demokratin att spira och frodas. Afghanistan, som Sverige är berett att offra människoliv för, styrs av Hamid Karzai, vald via valfiffel. Hans ställföreträdare är en av norra alliansens krigsherrar, lika involverad i den förfärande lönsamma heroinhandeln som Karzais egen bror. FN:s organ UNODC, ansvarigt för kamp mot kriminalitet och knarkhandel, meddelar att korruptionen i Afghanistan omsatte 20 miljarder kronor förra året. Varannan afghan tvingas muta poliser, statstjänstemän eller andra i den ruttna statsapparaten. Afghanistan ligger i botten av den statistik som mäter korruption. Biståndsmedel försvinner, FN:s personal flyr landet.
Kriget försvaras ofta som en storslagen insats för att bygga kvinnors rättigheter. Den unga självständiga Malalai Joya, en gång invald i, senare utkastad ur, det afghanska parlamentet säger: Villkoren för kvinnorna är katastrofala. Hon berättar för den som vill lyssna: USA ersatte den barbariska talibanregimen med den brutala norra alliansen. Mentaliteten är densamma.
Nyligen har regeringschefer, Hamid Karzai och arméer av diplomater prövat Afghanistans framtid vid konferenser
i London och München. Långsamt stiger undertexten fram för att ställa sig framför det galna kriget. Budskapet lyder: Samtala med talibanerna. Karzai vill numera hålla fredsmöte, rentav med Mullah Omar om så behövs. Han begär att talibanledare stryks från FN:s lista över terrorister. Den afghanske presidenten önskar försoning och skulle kunna be talibaner kliva in i den sargade regeringen. Saudiarabien är platsen för medlingsförsök och samtal, fast talibanerna skulle föredra en plats i Pakistan, den stora, svårtolkade, ängsliga spelaren om makten i regionen.
Vill köpa talibanerna
Flertalet stormakter nickar välvilligt till försoningsmöten i Kabul. Några av USA:s politiska kommissarier vill byta ut ordet försoning mot återintegration. Talibaner ska helt enkelt köpas – en summa på 1,5 miljarder dollar är redan avsatt – och med de pengarna i fickan ska de fly sina egna trupper och samlas bakom den västliga krigsmaskinen. Denna sorts människohandel nådde framgångar i Irak; sunnisoldater betalades hyggligt för att bli en del av ockupationstrupperna.
Förmodligen är det lättare för Nato att köpa soldater från gamla Blackwater än att värva talibansoldater från Kandahar.
I svårbedömbara lägen bör man vända sig till Ahmed Rashid, rådgivare till världens alla härskare och kunnigare om Afghanistan än någon annan. Han skriver i New York Review of Books att förhandlingsläget aldrig varit bättre för talibanerna; de befinner sig på krönet av sin makt. Seger är ändå omöjlig: folket vill helt enkelt inte ha tillbaka talibanstyret, pashtunerna är i minoritet. Alltså: läge för samtal.
USA:s två ledande generaler i Afghanistan, Stanley A McChrystal och David Petraeus medger: Det går inte att skjuta sig till seger. De genomför dock i dagarna en våldsam attack – för att bättra på förhandlingsläget.
Ahmed Rashid har lämnat FN:s säkerhetsråd ett sjupunktsprogram för fredsförhandlingar. 30-åriga kriget skulle kunna närma sig slutet.