Så lätt kommer inte Maud Olofsson undan
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-02
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På kafferepet i Bankeryd i veckan stod skatterna i fokus. Skatter som måste sänkas för jobbens skull, enligt Alliansen. Totalt 51 miljarder redan första året. Kalaset ska främst betalas av de arbetslösa och med höjda avgifter till a-kassan. Det är grunden för de borgerligas ekonomiska politik.
– Ett historiskt beslut. Aldrig tidigare har våra fyra partier i opposition enats om något så här stort, sa kd-ledaren Göran Hägglund stolt.
Det har han rätt i.
Den 30:e november 1990 presenterade moderatledaren Carl Bildt och folkpartiledaren Bengt Westerberg en gemensam regeringsplattform, ett 100-dagarsprogram för en ”Ny start för Sverige”. Då fick centern och kristdemokraterna inte ens vara med!
Programmet innehöll sex punkter med EG-medlemskap, en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken, stopp för kärnkraften, sänkt totalt skattetryck genom bland annat sänkt moms, slopad avdragsrätt för fackavgifter, höjd a-kasseavgift och sänkt sjukersättning.
Programmet bar mer drag av svepande Bildtska visioner än av Reinfeldtska kamerala finansieringsförslag. Men vi får väl se hur Bankerydspakten håller för en budget.
Att det inte är så lätt i praktiken att sänka skatter skildrade förre finansministern och skatteministern Kjell-Olof Feldt när han nyligen talade inför ett stort antal direktörer och politiker hos Studieförbundet Näringsliv och samhälle.
Feldt avslöjade hur det gick till när ”århundradets skatte-reform” till sist syddes ihop. En sedelärande historia som Alliansen kanske kan ha nytta av.
Uppdraget var, då som nu, att föreslå en skattereform som var totalfinansierad.
– Det gick bara inte att få ihop. Till sist när alla stenar var vända fattades det ändå 30 miljarder. Då uppfann vi ”de dynamiska effekterna”. Ingen visste vad det var – men det blev en reform, sa Kjell-Olof.
Centerledaren Maud Olofsson som lyssnade på Feldt verkar dock inte ha några ambitioner att bli finansminister.
– Jag har haft en härlig semester i år, sa en fräsch och pigg Maud när vi stötte ihop. Det blir väl värre nästa år.
Jaha, och ändå vill du bli minister, vilken post ska du ha då? undrade jag.
– Ja, vet du, sa hon. Jag har följt Leif Pagrotskys öden och äventyr i media i sommar och det verkar som han har haft det både rätt trevligt och lättsamt, så jag funderar på att bli kulturminister.
Så lätt kommer nog inte Olofsson undan, om hon nu har oturen att hamna i en regering.
Veckans bästa nyhet handlar om något helt annat, som det brukar heta.
Svensk ridsport är tillbaka i toppen efter besvikelsen i hopp-EM där de svenska hästarna slogs ut av en infektion. Nu är det dressyren som visar framfötterna.
Ekipaget Jan Brink och Briar vann i veckan vad som kallas inofficiellt VM i Aachen i Tyskland, världens mest prestigefyllda dressyrtävling. Brink slog regerande OS- och världsmästaren Anky van Grunsven. Det var svensk dressyrs största individuella framgång på nära 50 år.
Malin Baryard och Butterfly Flip, hoppningens stjärnpar, är också tillbaka efter virus-fiaskot i EM. Malin slog ban-rekord med påläggskalven Tamira i spanska Gijon och tog andraplatsen med Flippan i Grand Prix. I oktober flyger så Malin och Flippan till Las Vegas, inbjudna bland världens 25 främsta hoppryttare för att göra upp om en miljon dollar i prispengar.
Det är inte bara hemmavid som ridsporten utvecklas som en allt viktigare näring, folkrörelse och idrott. Svensk ridsport klättrar också i världstoppen.