Den som är satt i skuld är inte ofri
Det hände under Almedalsveckan 2014. Möjligtvis kommer vi blicka tillbaka och säga just så.
Det handlade inte om rasister eller nazister. Inte om feministattacker med bara bröst. Inte ens om höstens valresultat.
Det vi såg under veckan kan mycket väl vara ett brott med såväl Göran Perssons överskottspolitik, Moderaternas skattessänkarpolitik och Riksbankens räntekrig.
Diskussionen har svängt
Hela våren har diskussionen handlat om att Sverige måste spara mer, inte mindre. Detta trots en rekordlåg statsskuld och en svensk infrastrukturskostym som har spruckit i alla sömmar. Sveriges befolkning har på kort tid vuxit med en miljon.
Vi har haft en Riksbank som inte velat sänka räntan trots att det är risk för deflation.
Vi har haft politiker som varit livrädda för att gå till val på höjda skatter. Trots att väljarna vill se satsningar på välfärd och gemensam infrastruktur.
Under loppet av några få dagar i Almedalen verkar det som om allt detta är på väg att överges.
Socialdemokraterna föreslog en ny bankskatt. Bankerna tjänar mycket på att staten räddar dem om de går omkull.
Något bör de faktiskt betala för det. Alliansen la fram förslag på en skatt för att finansiera infrastruktur. Riktigt bra förslag båda två.
Borg har äntligen vaknat
Riksbanken gjorde en rejäl räntesänkning. Fyra av de vice riksbanksdirektörerna bestämde sig för att köra över räntehöken Stefan Ingves. Till slut verkar de ha förstått att deras uppgift är hålla inflationen på rätt nivå. Inget annat.
Alliansen gjorde full reträtt när det gäller bostäder och järnvägsutbyggnad. Plötsligt finns ett brett samförstånd om att det behövs en satsning.
För fyra år sedan menade Anders Borg att nya snabbtåg var ekonomiskt vansinne. För några månader sedan verkade de tycka att förvuxna friggebodar var en tillräcklig bostadspolitik. Nu har man äntligen vaknat upp.
Göran Persson hade fel
Den som är satt i skuld är inte fri, sa Göran Persson.
Inget kunde vara mera fel. Det är den som inte har någonstans att bo – den som inte kan ta sig till jobbet när tågen inte går som är ofri.
Kostnaderna för satsningarna måste delas av dagens generation och de framtida som också kommer utnyttja dem. Så gick det till när Sverige byggde sina järnväger på 1800-talet på lånade pengar. Så måste det bli igen.
Sverige måste våga växa.