En fråga om förtroende

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Maud Olofsson hade en hektisk dag i riksdagen i går, satt under dubbel press kan man säga. Tyngd dels av en förtroendefråga, en smula märkligt hanterad, dels av turerna kring ett svårt förlusttyngt statligt ägt flygbolag. Först Vattenfall. Sedan SAS. Det är tungt.

Vad gör ett statsråd som själv måste svara på om hon har regeringschefens förtroende? Det självklara är nog precis det som Centerledaren och näringsministern gjorde i kammaren i går: demonstrera sin närvaro.

Men enklare hade varit om Fredrik Reinfeldt i ett tidigt läge helt enkelt förklarat sin tilltro. Nu är det ingen som riktigt vet hur det ligger till.

Reinfeldt kan mycket väl hysa vissa tvivel angående sin näringsminister efter hennes motsägelser och åtminstone en ren lögn om Vattenfall i höstas, men välja att tiga om det. Det går inte att sparka en partiledare i en alliansregering, inte ens om det klockrent är så att Olofsson hade all kunskap om att den svenska energijätten var pantsatt i Tyskland trots att hon förnekade det och statsministern nu är helt införstådd. Tiga kan vara guld.

De två socialdemokrater, Patrik Björck och Peter Hultqvist, som ställt frågorna till Reinfeldt gjorde sig förmodligen inga illiusioner om något klarläggande i sakfrågan.

Men en energipolitisk debatt i största allmänhet hade de säkert inte tänkt sig. Björck och Hultqvist kom inte runt Olofssons och hennes partikamrater Staffan Danielssons och Jan Anderssons avledningsmanövrer.

Det gjorde inte heller Bosse Ringholm, myndigt förkunnande respekten för ”interpellationsinstitutet” och oppositionens rätt att ställa frågor till statsråden.

Just denna respekt kan vara lämplig att ha i åtanke när interpellationsämnen väljs och frågor formuleras.

I detta fall fanns kanske anledning att efterlysa statsministerns uttalade förtroende för sin minister. Men ­ofta tillämpat skulle ett sådant krav inte framstå som annat är rent ofog.

Maud Olofsson kunde lämna kammaren och ägna eftermiddagen åt SAS, ett bolag som så sent som för ett år sedan fick 1,2 miljarder i statligt tillskott och som nu behöver ytterligare fem miljarder, varav drygt en miljard från svenska staten. Ett behov som Olofsson kommer att tillfredsställa, sannolikt utan något större förtroende för SAS framtid.