Trollen förökar sig i Danmark

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Lars Løkke Rasmussen, vagt ringaktad dansk statsminister, samlade­ sig till sist till en rejäl­ regeringsombildning.­ Den nya regeringen, presen­terad i veckan,­ innehåller sju nya namn. Nio av de totalt nitton statsråden är kvinnor, bland annat på utrikesminister- och försvarsministerposterna.

Løkke Rasmussen, ledare för det högerliberala Venstre, efterträdde sin partivän Anders Fogh Rasmussen för knappt ett år sedan. Tiden som gått har inte varit särskilt lyckosam för vare sig den nye statsministern eller regeringen, som Venstre bildar ihop med Konservative.

FN:s klimatmöte, som Danmark stod värd för, slutade i fiasko. Inrikespolitiskt har Løkke Rasmussen framför allt ifrågasatts för sitt bristande engagemang när det gäller den allt tydligare haltande danska ekonomin. Statsministern har hellre diskuterat kamphundar och heltäckande slöjor, har det hetat. Man bör ”rycka burkan av kvinnorna”, tyckte han ett tag.

Senfärdigheten med att skaffa ett ”nytt, eget lag” har betraktats som utslag av samma bristfälliga engagemang. Nu är det dock gjort. Frågan är hur det fram­ställer Løkke Rasmussen

i danskarnas ögon. Nyligen ansåg 62 procent att han inte är en statsman. Opinionen har svängt i vänster­oppositionens favör. Val till folketinget måste hållas före november 2011.

I onsdags, i samband med att statsministern deklarerade regeringspolitikens­ inriktning, lade finansminister Claus Hjort Fredriksen fram en ”konvergensplan” med kraftiga besparingar. Hålet i statskassan är betydligt större än vad som hittills antagits, konstaterade han i Politiken:­ ”Om vi inte kan bromsa utgifterna och statsskulden hotas välfärden.”

Tiden för det borgerliga Danmark som ekonomiskt skyltfönster går mot sitt slut.

Tyvärr gäller inte samma sak för de gamla anständiga partiernas anpassning till Dansk Folkeparti, bärare av hårdvinklad nationalism och dunkla föreställningar­ om identitet och etnisk­ och kulturell likhet.

Dansk Folkeparti, förebild och inspiratör för Sverigedemokraterna, var från början ett litet missnöjesparti som fick reell makt genom en aggressivt kampanjad främlingsfientlighet.

Det var en makt som inte vanns på något­ politiskt­ martyrskap, frammanat av de stora, ­etablerade partiernas nonchalans. Tvärtom. Pia Kjærsgaards Dansk Folkeparti släpptes snabbt in i värmen­ just för att det inte skulle vinna sympatier på något utanförskap. Snart hade de satt agendan för hela migrationspolitiken. Ett tossigt men allvarligt menat förslag var Dansk Folkepartis försök att sätta den nordiska fria rörlig­heten ur spel för att stoppa oönskad­ invandring till Danmark via Sverige.

Och sympatierna växte. Första folketingsvalet, 1998, resulterade­ i drygt 7 procent av rösterna. Tre år senare var andelen 12 procent. Vid de båda senaste valen, 2005 och 2007, samlade partiet, sedan länge landets tredje största, 13,2 respektive­ 13,8 procent.

Alla troll spricker inte när de dras ut i ljuset. I Danmark förökas de.