Så gillras en kreditfälla

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det var lite depressivt ett tag, men det där riktiga ekonomiska mörkret tycks vi ha undgått. Finansminister Anders Borg talade i går närmast euforiskt om den oväntat snabba vändningen: ”I dag måste det till en ny ekonomisk kris för att vi ska vara i en sådan sits att vi får bekymmer med de offentliga finanserna.”

Det är lätt att förstå Borgs glädje. Han tycks ha säkrat ”sina” pengar. Men om den oro som nu börjat gripa omkring sig bland människor med stora lån har han inte så mycket att säga.

Utlåningen till hushållen har aldrig tidgare varit större än nu och prisstegringen på bostäder saknar nästan motstycke i västvärlden. Hushållens skuldberg har nått en ny topp på 2 551 miljarder kronor, varav omkring 1 600 miljarder utgörs av bolån. I förhållande till inkomsten har skuldsättningen fördubblats på mindre än femton år.

År 2009 föll den svenska ekonomin med 4,4 procent medan priserna på bostäder steg långt mer än väntat – villor med 10 procent och bostadsrätter med nästan 20. Vi blev på en gång både fattigare och rikare, fast rikedomen till stor del är illusorisk. Åtskilliga av de dyrt förvärvade bostäderna är intecknade upp till stuckaturen eller sista tegelpannan.

Blir det då en smäll? Det kan inte uteslutas. Men ingenting skakar betalningssystemet som fastighets- och bankkrisen på 90-talet. Däremot kommer många enskilda att hamna i stora svårigheter.

Krav hörs på skärpning, och till och med återreglering, av kreditmarknaden. Skulle det vara klokt? I dag kan människor med rätt måttliga inkomster låna till en bostad i tvåmiljonersklassen. Utan krav på kontantinsats och med låg ränta har de råd med det. Skulle det krävas 10–15 procents självfinansiering krossas drömmen, eftersom de flesta aldrig får ihop de 200 000–300 000 kronor som behövs.

Kruxet är att det inte finns garantier för låga boräntor. Från dagens lägsta nivåer kring 1,5–2 procent är vi på väg mot 6–7 procent, vilket, med gängse språkbruk, innebär en chockhöjning av månadskostnaden för vårt lån, från 2 500 till nästan 12 000 kronor.

Motiverar det hårdare låneregler? Det beror på inställningen till vad som är en rimlig risk. För banken förvisso, men framför allt för låntagaren.