Ett stängt Sverige vore döden för vår industri
På fabriken jobbar människor från 65 länder
LUDVIKA På regeringskansliet i Stockholm tar miljöminister Romina Pourmokhtari emot den rapport som skulle bana väg för svenska vindkraftverk. Utredaren, centerpolitikern Ulrika Liljeberg, konstaterar uppgivet att hon inte får lägga de förslag som hade kunnat göra skillnad.
Jimmie Åkesson har redan sågat vindkraften. Den behövs inte.
Tjugotvå mil bort, i det producerande Sverige, är Pourmokhtaris moderate kollega Johan Forssell på fabriksbesök. Nyligen tog Hitachi Energy hem det största svenska svenska exportortkontrakten någonsin.
Allt är gigantiskt. Pengarna. Mängden el. Men också antalet jobb
För 145 miljarder kronor ska man tillsammans med energiteknikföretaget Petrofac bygga ett system som överför el från vindkraft i Nordsjön till Nederländerna och Tyskland.
Allt är gigantiskt. Pengarna. Mängden el. Och antalet jobb.
De närmaste två åren behöver Hitachi anställa ytterligare 2 000 personer. Många av dem i Ludvika.
Nu ska det firas, i närvaro av den högsta chefen, Claudio Facchin. Och som sagt av utrikeshandelsminister Forssell och en samling journalister. Vi visas runt i en fabrik där kärnorna till de jättelika transformatorerna byggs upp av tusentals lager specialstål. Spolarna i koppar lindas varv efter varv. Processen är nästan hantverksmässig.
Tung industri, men det känns som ett laboratorium.
Forssell får se verkstadsgolvet där anläggningen för högspänd likström till Nordsjön ska tillverkas. Stämningen skvallrar om yrkesstolthet och precision.
Det här är den gröna omställningens centrala nervsystem. Det som händer här har betydelse för elektrifieringen av världen.
Kompetensförsörjning är en nyckelfråga, som överallt där industrin växer. Ludvika är ingen stor ort. Ska fabriken utvecklas måste människor komma hit.
– När vi gör investeringar söker vi miljöer som är öppna. Inte bara för handel med varor, utan också för kunskap och talang, säger Claudio Facchin.
Idag finns det anställda från 65 olika länder på fabriken. Och personer härifrån åker jorden runt för att få anläggningarna man bygger att fungera.
Johan Forssell försäkrar, lite svävande, att regeringen funderar på hur utbildningssystemet kan utvecklas. Och, säkrare, att han tänker uppdatera handelsstrategin.
– Det där upptar rätt mycket av våra diskussioner, säger ministern.
– Vi är inriktade på att vi ska underlätta för den mer specialiserade arbetskraftsinvandringen.
Exakt vad det betyder för en regeringen som vilar på Tidöavtalet får jag inte klart för mig. Punkt efter punkt talar ju om att göra det svårare att komma till Sverige, och svårare för den som är född i ett annat land att leva här.
När ministern dragit vidare för TV-intervju pratar jag en stund med Niklas Persson som är global chef för det man kallar Grid integration, kraftnät, där projektet i Nordsjön ingår.
– Om du skriver något kan du väl ta med att alla som arbetat med det här har gjort ett fantastiskt jobb, säger han.
Nu är det gjort.