Greklands sak är faktiskt vår
29 juni 2105. Eurokrisen
Det är på modet att sparka på Grekland just nu. De har utbredd korruption, är oansvariga och regeringen målar för varje dag in sig allt längre i ett omöjligt hörn.
Allt detta är sant.
Men det är inte hela sanningen. I själva verket har Grekland fått god hjälp på färden nedåt av orimliga krav från de internationella institutioner som har haft som mål att hjälpa landet.
Räddningspakten som satts in har visserligen räddat de franska och tyska banker som var överexponerade mot den grekiska marknaden men den har knappast räddat det grekiska folket.
Fem års åtstramningar har gett massarbetslöshet och fattigdom men inte tillväxt.
Utifrån detta kan man tycka att Europa och IMF borde gå in i förhandlingarna med viss ödmjukhet. I stället har man på senare tid tagit på sig spikskor.
Europa verkar ha blivit kidnappat av ekonomer som tycker det är rationellt att sätta hårt mot hårt oavsett de sociala och i förlängningen säkerhetspolitiska konsekvenserna. Men politiskt är det faktiskt vansinne att lämna Grekland åt sitt öde.
Europa är mer
Europa är något mer än en inre marknad. Att vi vill bygga en framtid tillsammans här på vår kontinent handlar ytterst om politik.
EU reste sig ur askan av ett Europa härjat av krig, fascism, kommunism och folkmord. När samarbetet började var det inte självklart att detta skulle lyckas. Men en efter en föll diktaturerna i Sydeuropa – Grekland 1975, Portugal 1974 och Spanien 1977. Östeuropa kastade av sig kommunismens ok 1989.
Vår historiska erfarenhet är att samarbete leder till fred och välstånd och nationalism till krig och förödelse. Anta att vi låter Grekland och i förlängningen Syriza-regeringen falla, vilka politiska krafter tror vi väntar i kulisserna?
Om vänstern misslyckas
Greklands tredje största parti är öppet nazistiska Gyllene gryning. Hur många röster tror vi de får om demokratin och vänstern misslyckas?
Och vad gör vi om de antieuropeiska krafterna tar över och Grekland i stället vänder sig till Ryssland för hjälp?
Det ligger i hela Europas intresse att hindra en fullständig kollaps i Grekland. När människor köar framför tomma bankomater och hamstrar mat är vi redan riktigt illa ute. Låt det inte gå längre.
Alla inblandade borde lägga ner ordkriget och återvända till förhandlingsbordet.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.