Konsthallen förändrade bilden av Tensta

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag är uppvuxen i Stockholmsförorten Tensta. Trots att jag flyttade därifrån för sex år sedan känner jag mig fortfarande hemma i området. Under min uppväxt fick jag uppleva vilka fördomar människor hade om oss som bodde där.

Påståenden om att vi var arbetslösa, analfabeter och bråkade jämt i tvättstugan kunde jag leva med. Men när jag fick frågor om jag vågade gå ut utan att bli nedslagen blev jag sårad. Därför kändes det som en revansch när Tenstabon, Gregor Wroblewski, förändrade bilden av Tensta genom att skapa en konsthall som blev en av de mest betydelsefulla i landet.

Min mamma och hennes väninnor som aldrig besöker några konstinstitutioner i centrala Stockholm missade aldrig några utställningar på hemmaplan.

Till Tensta konsthall reste konstpubliken från hela staden för att se utställningar i världsklass. De reste inte dit för att ta sitt ansvar för integrationen och stödja de stackars invandrarna utan för att där fanns någonting som intresserade dem.

Många av de tenstabor som inte tidigare var intresserade av modern konst blev nyfikna på vad som skapade en sådan uppståndelse och gick dit av det skälet.

På det sättet nådde Tensta konsthall en ny konstpub-lik.

Konsthallen nådde också skolbarnen i området genom ett medvetet pedagogiskt samarbete med skolorna. På det sättet fostrades en ny konstpublik som inte kom från medel- eller överklassen. Dessutom har det betytt mycket för alla Tenstabor, både dem som ser utställningarna och dem som inte gör det, att få se tidningsrubriker där Tensta nämns i ett positivt sammanhang.

Sedan ett år tillbaka har det varit bråkigt i Tensta konsthall. Istället för egenproducerade utställningar av den mest spännande nya konsten i världen vill styrelsen visa konst i samarbete med Kulturhuset och Moderna museet. När konsthallschefen Gregor Wroblewski vägrade ändra inriktningen på konsthallens verksamhet fick han sparken.

Kulturborgarrådet Erik Nilsson (s) kom att spela en aktiv roll genom att bevilja styrelsen kulturstöd trots motstånd från Tenstabor och en stor del av Konstsverige. Erik Nilsson motiverade sitt stöd med att konsthallen även i fortsättningen skulle hålla samma höga kvalitet. När nu styrelsen kommit med en komplett ansökan till Kulturnämnden framgår det tydligt och klart att de sänkt ambitionsnivån genom att ha endast två egenproducerade utställningar.

De andra utställningarna ska vara ”rester” från kulturhuset och Moderna museet. En skola i Tensta ska också få ställa ut elevarbeten.

Inte ens kulturborgarrådet Erik Nilsson kan få någon att tro att det är samma sak att först visa konsten på innerstadens museer och sedan köra repriser i förorterna. Han har inte förstått målet med integrationspolitiken nämligen det att få människor i invandrartäta områden att känna stolthet över sitt bostadsområde.

Symbolvärdet av att ha en konsthall i världsklass i ”problemområdet” Tensta kan inte överskattas. Under några år fick Tenstaborna känna stolthet.

Nu återstår frågan om socialdemokraterna har råd att ha en så okunnig och oengagerad kulturpolitiker som Erik Nilsson.

Emine Onati