ÅSIKT

Max, 9, är en av dem skolan glömt bort

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD

Aftonbladet kunde i går berätta om Max, 9, som har stannat hemma från skolan i snart ett år. Egentligen heter han något annat och tyvärr är han inte ensam. Enligt TV4:s ”Kalla Fakta” i höstas är minst 5 500 barn så kallade "hemmasittare" och var frånvarande minst halva tiden från skolan. Från politiskt håll har man länge blundat för problemet och Skolverket har till och med varit motståndare till att ta fram korrekt statistik.

Max har diagnoserna adhd och autism vilket betyder att han behöver struktur och har svårt med stökiga miljöer. Skolan placerade honom i en klass med 32 elever. Utan tillräckligt stöd.

– Han fick ångestattacker och var ledsen jämt, det var kaos i skolan. Ingen hade koll på rasterna, berättar hans mamma Emma för Aftonbladet.

Samhällets misslyckande

Hennes berättelse är som en studie i hur samhället misslyckats med hemmasittarna. Max problem började i andra klass, han trivdes inte och drabbades av depression, någonting som är vanligt för barn med hans diagnoser. Men det blev värre. Max rymde från skolan och vid ett tillfälle kastade äldre elever sten på honom.

Barn och ungdomspsykiatrin skrev ut antidepressiv medicin och sömntabletter men skolan verkar helt ha misslyckats med att ordna en fungerande undervisning.

– Han ville dö och pratade om att ta livet av sig. Handlederna var mörka av blåmärken, säger Emma.

När hjälpen uteblev stannade han till slut hemma.

Finns kunskap

Som så många andra föräldrar klandrar Emma sig själv men det finns faktiskt kunskap om hur man hjälper barn med adhd, autism och andra diagnoser att klara målen i skolan. Lagstiftningen är dessutom tydlig, det är skolans uppgift att ordna fungerande undervisning och att anpassa verksamheten så att barn med särskilda behov ska klara sig.

Ändå så struntar så många skolor uppenbarligen i detta, av okunskap, snålhet eller på grund av missriktade försök att inkludera barn med särskilda behov i vanliga klasser. Det måste förändras.

För det första behöver vidareutbildningen för skolpersonal om diagnoser och barnens behov bli bättre. Mycket går att lösa om man satsar mer på specialpedagogik och anpassade insatser till de som berörs. Det kostar pengar men är inte omöjligt.

Bör bli konsekvenser

För det andra borde det bli konsekvenser för skolor och skolledare när det går fel, som i fallet med Max. Ett förslag som förts fram är att det borde bli en plikt för personal att anmäla missförhållanden i skolan på samma sätt som lex Maria-anmälningar fungerar i vården. Förslaget brukar kallas ”lex Alissa”.

För det tredje behöver idén om att barn med särskilda behov alltid ska gå i vanliga klasser ändras så att utgångspunkten blir barnens behov. Max fall visar tyvärr att det är långt kvar dit.

Att 5 500 barn nu lämnas efter trots att hjälpen finns är inte värdigt Sverige.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM