Direktiven för SVT hotar public service

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

SVT:s humorsatsning ”Ballar av stål” stoppas. Tack och lov. Spruta vatten på statsministern eller fejka en stöld är prov på verkligt smaklös tv-underhållning.

Kanske säger det en del om den panik som råder inom medie-världen, inte minst inom public service som kämpar mot vikande tittar- och lyssnarsiffror?

För oss som vill se public service som en garant för både bredd och kvalitet blir läget svårare för varje ny skandalsatsning inom Sveriges Television eller Sveriges Radio. Elitförespråkarna får vind i ryggen och kräver ett smalare utbud.

Den nuvarande regeringen består av partier som ägnat mycket energi åt att ifrågasätta den svenska public service-modellen. Marknadsvurm och elitisering går hand i hand. I dess förlängning upphör den folkliga förankringen av tv:n och radion och grunden för licensavgiftssystemet raseras.

Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (m) har tillsatt en public service-utredning. Kristdemokraten Rose-Marie Frebran har ett år på sig att dra upp riktlinjerna för framtidens SVT och SR.

Utredningen är inte en parlamentarisk utredning där alla partier har inflytande. Den socialdemokratiska regeringen bemödade sig om att förankra etermediepolitiken över blockgränserna. Faktum är att just en sådan bred överenskommelse fortfarande hade gällt om inte kulturminister Stegö Chiló hade rivit upp den under sina få dagar vid makten.

En välvillig tolkning är att kulturminister Adelsohn-Liljeroth nu måste städa upp efter sin nyliberala företrädare och därför för syns skull tillsätter en sopgumma.

Ett värre scenario är att det handlar om att stöpa om public service-idén med hjälp av en borgerlig torped som slår fast hur det ska bli utan att diskutera saken med oppositionen.

Direktiven inger viss oro. Där sägs att SVT och SR ska göra sånt som inte görs av de kommersiella medierna. Det är inte längre helhetsutbudet utan varje program som ska leva upp till public service-uppdraget. Ska staten agera smakdomare över enskilda program?

Det är fortsatt stopp för reklamfinansiering, vilket är bra. SVT:s och SR:s största styrka är att man slipper reklamavbrott.

Men kulturministern vill visst stoppa sponsringen också. Det leder med stor säkerhet till att public service-medierna inte kan sända stora idrotts- eller nöjesevenemang framöver.

Tala om dödsstöten för licensfinansierad tv och radio.

Kulturministern vill å ena sidan värna kvaliteten, å andra sidan öka konkurrensen och förordar att fler programproduktioner läggs ut på externa bolag. Det behöver inte vara en motsättning. Det finns många bra frilansande tv- och radioproducenter.

Ändå är det något av en paradox. Alla medieföretag har de senaste tio åren ägnat sig åt varumärkesarbete. Medarbetare ska kunna sitt företags vision, mission och kärnvärden.

Samtidigt ökar outsourcingen.

När tv-bolaget Strix använder en mikrofon med SVT:s logga vid sin vattenattack mot statsministern förstör bolaget inte bara sitt eget rykte utan framför allt förtroendet för Sveriges Television.

Varumärkesbyggande och outsourcing går inte ihop.

Om public service-företagen omvandlas till marknadsplatser för handel med radio- och tv-produktioner görs kanske kortsiktigt vinster.

Långsiktigt förlorar de dock sin själ och därmed sitt existensberättigande.

Vad vill Frebran? Är hon städgumma eller torped?

Helle Klein