Uppgörelse med en doft av svunna tider

Det ligger en doft av svunna tider över årets avtalsrörelse. Nattmanglingar, lurpassande, varsel och upprörda känslor. Dessutom förhandlare som kämpar mot klockan.

Det hade kunnat vara en lista på precis allt som industriavtalet för 13 år sedan skulle göra slut på.

Samordningen har byggts kring tanken att den konkurrensutsatta industrin ska vara riktmärke. Det förutsätter respekt för industrin, men också att de som träffar de första avtalen gör överenskommelser som andra kan respektera.

På den punkten har årets förhandlingar misslyckats. Uppgörelsen mellan Teknikföretagen, tjänstemännen i Unionen och Sveriges ingenjörer för en vecka sedan öppnade en spricka i den fackliga rörelsen.

Det kommer att förgifta samarbetsklimatet för lång tid.

En omröstning på tidningen Dagens Arbetes hemsida låter oss ana stämningarna. Tre fjärdedelar av läsarna tycker att LO-facken borde bryta samarbetet med tjänstemännen.

Gårdagens uppgörelse kan blotta en ny reva, den här gången mellan förbunden inom LO. Det är inte självklart att det avtal IF Metall skrivit under blir ett allmänt riktmärke.

Just nu håller alla god min. Det döljer inte missnöjet på förhandlingarnas två mest centrala områden, lönenivå-erna och anställningsskyddet. Dessutom förlängs den kontroversiella möjligheten att teckna lokala krisavtal.

Avtalet ger samma löneökningstakt som i tjänstemannaavtalet för en vecka sedan. Många betraktar det som på tok för dåligt.

När det gäller bemanningsfrågan innebär uppgörelsen att företag som sagt upp personal under en tid inte får hyra in personal.

”Nu har facket satt stopp”, säger IF Metall. ”Inhyrning fortsätter att vara ett sätt att beröva den enskilde anställningstryggheten”, säger kritik-erna. Fackförbundet GS sa redan i går att IF Metalls lösning inte duger.

Redan när krisavtalet träffades för ett år sedan varnades för att det skulle bli svårt att avskaffa. Lokala fackliga organisationer riskerade att pressas att acceptera kortare arbetstid och lägre lön. Nu ser kritikerna ut att få rätt.

–?Det här är nog sista gången vi ser den här sortens samordning, sa en facklig förhandlare till mig häromdagen.

Det är det nog. Och årets avtalsrörelse har bara börjat.

Följ ämnen i artikeln