Vi bör prata om Buschs naglar, inte om jackan
Alla är inte lika glada över den nya gruvan
Medan Sveriges kulturskribenter skrev spaltmeter om Ebba Buschs (KD) pälsmössa och gula dunjacka (ja, jackan var dyr, men den var faktiskt jättesnygg) så fokuserade jag på Buschs naglar.
För energi- och näringsministern valde att själv uppmärksamma dem på instagram, när hon i torsdags publicerade en bild på sig själv.
På bilden står Busch iförd LKAB:s blåa bygghjälm och smilar mot kameran. Tagg: Kiruna Kommun. Busch håller fingrarna i ett V, som antingen är en blinkning till Churchills segergest, “V for Victory” eller det klassiska fredstecknet.
Antagligen är det segertecknet, för zoomar man in på Buschs naglar står det Fe och Li på ministerns pek- och långfingernaglar.
Fe och Li är de kemiska beteckningarna för järn och litium.
Att en minister är så peppad på metaller att hon gör manikyr av det är ändå något vi inte sett i politiken tidigare.
Men fram tills 2022 hade vi inte haft en falukorv i en partiledardebatt heller.
Men det är något med Buschs pose som skaver. Inte bara att det hela känns konstruerat in i minsta detalj, utan för att gruvindustrin verkar vara en så enkel fråga för regeringen.
Nyheten om att LKAB hittat nya sällsynta jordartsmetaller är inte lika bekymmerslöst som att danstillståndet försvinner.
Gruvan kan nämligen klyva Gabna sameby mitt itu. Karin Kvarfordt Niia, talesperson för Gabna sameby, menar att LKAB:s planer kan få hela byns rennäring att kollapsa.
Rennäringen i Norrland är redan i dag hårt ansatt. Ett förändrat klimat, en konstant skogsskövling och århundranden av industrialisering är något som hotat Sapmi länge. Utöver det är E10:an och järnvägen, som går rakt igenom renbetesmarken, ett annat problem.
Det är givetvis av glädje att vi kan hitta jordartsmetaller i Sverige och på så sätt göra Europa mindre beroende av Kina. Det skulle också innebära mer rimliga, mer mänskliga, arbetsvillkor för gruvarbetarna.
För om vi ska ha en grön omställning, där tillväxt ingår, kommer efterfrågan av metaller öka.
Men att en ökad exploatering av naturen, i klimatets namn, ska ske på bekostnad av biologisk mångfald och urfolks rättigheter är inte problemfritt. Med tanke på att vi befinner oss i en sjätte massutrotning borde varje ingrepp i naturen vägas på guldvåg.
Dessutom måste dialogen med samerna förbättras, vilket LKAB redan har brustit i.
Till SVT säger nämligen Kvarfordt Niia att samebyn inte hade fått någon information om de nya gruvplanerna, utan det enda de visste vara att LKAB undersöker området.
Julie Klinger från University of Delaware är en de främsta forskarna på jordartsmetaller i världen. Till Sveriges Natur säger hon att högkonsumerande ekonomier måste ta ett större ansvar i att återvinna jordartsmetaller.
I dag återvinns nämligen bara en procent av de jordmetaller som redan utvunnits. Att gräva nya hål i marken är alltså inte den enda lösningen för att främja en grön omställning.
Även om ett återvinningssystem kostar att etablera, säger Klinger att nya gruvor inte heller är gratis. Särskilt inte för rennäringen.
Det är något som inte bara Busch, utan stora delar av Sveriges politiker och industri bör ha i beaktning.
För även om upptäckten av jordartsmetaller kan kännas som en tillståndsfri dans på rosor, är frågan mycket större än så.
Vad Buschs manikyr än säger.