Ökad barnfattigdom är inte bara orättvist
Att inkomstskillnaderna har ökat dramatiskt har varit vårens stora snackis. De rikaste har blivit allt rikare och de fattigaste allt fattigare under de senaste årtiondena.
I Sverige har de mest välbeställda dessutom blivit ett skattefrälse. Lite förenklat kan man säga att pensionärer, sjuka och arbetslösa har högst skattetryck. Lägst skatt får de som kan planera sina inkomster och utnyttja de låga kapitalskatterna.
Nedmonterade skatter
Sverige har monterat ned skatterna på de rikaste. Arvs- och förmögenhetsbeskattningen har tagit bort. Av fastighetsskatten finns bara en liten tanig rest kvar. De som äger de stora Danderydsvillorna tjänar tusentals kronor på det – varje månad.
Dessa dramatiska förändringar slår inte bara mot de vuxna. Det påverkar i minst lika stor grad barnen i dessa familjer.
De fattigaste barnen har inte fått någon del av det ökade välståndet. Barn som växer upp i riktigt rika familjer har däremot blivit både fler och rikare.
Att det är orättvist brukar både liberaler och socialdemokrater hålla med om.
Negativt med fattig uppväxt
Det finns ett massivt stöd i forskningen för att det är negativt att växa upp i en fattig familj. Hälsan blir sämre. Man klarar inte skolan lika bra. Jobbutsikterna är knackigare.
Men frågan är om det är bra att vara mycket rik? Den frågan ställer sig Malcolm Gladwell i sin senaste bok "David och Goliat – konsten att slåss mot jättar".
En hög familjeinkomst har en avtagande nytta för barnen. Att gå från en familjeinkomst på 20000 till 40000 kronor i månaden har mycket större betydelse än en ökning från 100 000 till 120 000 kronor.
Gladwell menar dessutom att med riktigt höga inkomster blir sambandet det motsatta. En ytterligare ökning av inkomsten blir inte positiv utan tvärtom skadlig. Att växa upp i en präktig medelklassfamilj med stabila inkomster verkar bättre än att tillhöra en stormrik elit.
Stormrika föräldrar inte bra
Det är inte så konstigt egentligen. De flesta barn vet att om de ska få samma eller bättre ekonomisk standard som föräldrarna så måste de skapa den själv. Det finns ingen familjeförmögenhet som kommer rädda dem från konsekvenserna av en misslyckad skolgång.
För barn till mycket rika föräldrar kan frestelserna i form av flärdfullt festande i St Tropez eller St Moritz vara betydligt större än piskan.
Vissa extremrika verkar inse just detta. Multimiljardären Bill Gates har placerat sina pengar i en stiftelse och hävdar att barnen inte ska få ärva dem. Om hans barn verkligen tror på detta återstår dock att se.
Ökade skillnader är ineffektivt
Att inkomstskillnaderna mellan barn ökar i hela västvärlden är alltså inte bara orättvist. Det är också ineffektivt. Konsekvenserna av fattigdom såväl som extrem rikedom riskerar att göra nästa generation sämre än vad den skulle bli om inkomsterna var jämnare fördelad.
I marknadsekonomin finns en inbyggd drift mot ökade inkomstskillnader som i viss utsträckning måste accepteras. Att göra framgångrika innovationer eller upptäckter behöver belönas.
Men när dessa förmögenheter ograverade fortsätter till nästa generation, då börjar de riktigt stora problemen. Skatterna på arv och förmögenhet måste öka – för de rikas egen skull.