Kronraset har startat valutadebatten igen: ”Vill de ha euron så får de säga till”
Publicerad 2023-09-25
Kronan har varit nere på bottennivåer.
Det låga värdet har åter väckt liv i diskussionen om att införa euron.
– Att ha euro som valuta har ett symbolvärde som är svårt att sätta siffror på, säger Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi vid Stockholms universitet.
Den svaga kronan var i fokus i fredags när riksbankschef Erik Thedéen på ett seminarium på Handelshögskolan i Stockholm sa:
– Sveriges ekonomi är i grunden god och välskött. Det talar för att växelkursen på sikt kommer att stärkas.
Kronan är undervärderad, enligt Thedéen. Han hänvisade till Internationella valutafonden, IMF, som ska ha räknat på att kronan är tio procent för billig.
Men Thedéen gav inget besked om när och hur mycket kronan kommer stärkas. Han beskrev kronans svaga utveckling som en komplicerad trend som inte går att enkelt förklara med räntekänsliga hushåll eller en svag fastighetssektor.
”Vänder mig mot kronans undervärdering”
Anledningarna till kronans svaga läge är flera. De flesta ekonomer är överens om att oro för den kommersiella fastighets- och bostadsmarknaden trycker ner kronan.
Vilka de andra orsakerna är beror på vilken ekonom man frågar.
Första AP-fondens vd Kristin Magnusson Bernard menar att kronans utveckling beror på att svenskar sparar i utländska fonder.
– De köper utländska indexfonder. Det här flödet har helt enkelt varit större än köparna (av kronor) under en ganska lång tid. Det innebär att det blir ett tryck nedåt på kronan, säger Kristin Magnusson Bernard enligt TT.
Magnusson Bernard håller inte med om Thedéens uttalande om kronans värde.
– Jag vänder mig mot analysen att kronan är undervärderad eller att det handlar om en förtroendekris, säger Kristin Magnusson Bernard.
I stället, menar hon, ligger mycket i vad amerikanska centralbanken, Fed, gör. Skulle amerikanska räntan börja komma ner kommer dollarn försvagas och då kan kronan stärkas.
Enligt Annika Winsth, Nordeas chefsekonom, är det för att Sverige har skaffat sig ett dåligt rykte. Efter ”svarta rubriker” om skjutningar, koranbränningar och det utdragna Nato-medlemskapet vågar internationella investerare inte köpa kronor.
På frågan om det kan bli tal om att införa euro, svarade hon:
– Jag tror inte på det politiskt i nuläget, men om det blir ännu värre, att kronan når, säg, tretton kronor per euro kan det snabbt bli en het fråga. Lite som Nato-svängningen.
”Liten skitvaluta”
Räntehöjningarna är det penningpolitiska instrument Riksbanken tar till för att höja kronans värde. Efter torsdagens styrräntehöjning har flera ekonomer höjt på ögonbrynen från både höger och vänster. De har kallats ”onödiga”, ”skadliga” och ”oroande”.
Och i takt med att kronans värde sjunker har en diskussion om att byta valuta blossat upp. Strax före årsskiftet kallade finansmannen Christer Gardell, som år 2003 röstade nej till euron, kronan för en ”liten skitvaluta”.
I torsdagens Studio Ett fick lyssnarna ställa frågor till riksbankschefen.
– Tycker riksbankschefen att vi ska gå med i euron?
– Det kommer jag inte säga i radio vad jag tycker, svarade Thedéen.
– Vi har i uppdrag att föra den penningpolitik enligt det valutasystem riksdag och regering bestämt. Vill de ha euron så får de säga till, då går vi med i euron.
Professorn som ändrat uppfattning
– Jag tror man ska ha lite is i magen, det blir lite för mycket hysteri kring kronans tapp. Det är ingen liten ”skitvaluta”, att den alltid kommer vara svag tror jag inte ett ögonblick på, säger Lars Calmfors.
Calmfors är professor emeritus i internationell ekonomi vid Stockholms universitet. Han ledde EMU-utredningen 1996 som undersökte för- och nackdelar med att gå med i euron.
– Vi var positiva till att Sverige skulle gå med på sikt men landet hade fortfarande inte repat sig efter 90-talskrisen, så vi menade att Sverige inte borde gå med förrän man fått ordning på ekonomin, säger Calmfors.
Folkomröstningen om att gå med i valutaunionen var i september 2003. Ett par veckor innan argumenterade dåvarande utrikesminister Anna Lindh och tidigare Ericsson-chefen Carl-Henric Svanberg för att ett nej skulle innebära att Sverige ”får en svagare politisk röst och en mycket marginell valuta”.
Svenskarna röstade nej. Utfallet blev 55,9 procent mot och 42 procent för. Med ett valdeltagande på 82,6 procent.
Och svenskarna är fortsatt emot en valutaunion, även om ja-sidan blivit fler de senaste tio åren. När SCB i maj 2023 genomförde en ny undersökning svarade 50,5 procent att de skulle röstat emot och 30,6 procent för ett medlemskap.
Sedan dess har Lars Calmfors ändrat sig. Eftersom den svenska ekonomin kommit i ordning igen är han numera positiv till att vi ska gå med i valutaunionen. Även om han inte ser sig själv som aktivist i frågan och inte är redo att ”limma fast sig på en motorväg” för sakens skull.
– Jag tycker fördelarna numera överväger nackdelarna. Att ha euro som valuta har ett symbolvärde som är svårt att sätta siffror på, säger han.
”Viktigare att Europa håller ihop idag”
Enligt Calmfors väger de ekonomiska argumenten för och emot euron jämnt. För honom är det i stället de politiska övervägandena som talar för ett medlemskap. Han vill att Sverige genom att införa euron ska ge ett större bidrag till europeisk politisk integration.
– Det är viktigare att Europa håller ihop i dag än vad jag tyckte då. De ekonomiska betänkligheter vi hade då finns kvar, men är svagare i dag, säger han.
Han pekar också på att euron skulle kunna ge ett starkare svenskt inflytande i EU.
– Tidigare kunde vi åka snålskjuts på Storbritannien som var en medlem alla behövde förhålla sig till, trots att de stod utanför valutan. Det tror jag inte vi kan göra framöver, säger Calmfors.
Ser Finland som varnande exempel
Men han ser också risker med att införa euron.
– Vi skulle förlora möjligheten till egen penningpolitik. Svenska hushåll och företag är mer räntekänsliga än dagens euroländer.
– Eftersom vi är högre belånade och har fler lån med rörlig ränta får det större effekt på ekonomin i Sverige än andra euroländer om ECB höjer räntan, säger han.
Han nämner Finland som en sedelärande läxa.
– Nokia och skog- och stålindustrin gick dåligt efter 2010. Man fick stora sysselsättningsproblem och måste hantera det genom låga löneavtal under flera år.
– De blev konkurrenskraftiga igen, men med djupt försämrade offentliga finanser som de fortfarande lider av. Det var en anledning till att finska folket röstade fram en ny regering, säger han.
Calmfors menar samtidigt att de utmaningarna skulle kunna mötas genom finanspolitiken eftersom vi har en mycket lägre statsskuld i dag än tidigare.
Hur skulle ett valutasamarbete märkas av?
– Mindre osäkerhet i valutan skulle leda till mer handel. Priserna på det vi importerar från euroländerna skulle inte som i dag plötsligt kunna stiga på grund av en fallande krona, säger Calmfors.
Och semestern i Sydeuropa?
– Prisskillnaden mellan semester i Sverige och utomlands skulle vara en mycket mindre variabel, säger han.