"Vi måste få hjulen att börja rulla igen"

helskärm

Å ena sidan skydda de allra svagaste och understödja vården.

Å andra sidan undvika massarbetslöshet och i värsta fall – en upprepning av 1930-talets depression.

Fler röster kräver nu en tydlig tidsplan för att kunna rädda svensk ekonomi.

Permitteringarna kommer allt oftare och med allt större kraft. Under dagen permitterade Volvo Cars och Volvo lastvagnar sammanlagt 45 000 svenskar, som avslutade sin arbetsvecka i stor osäkerhet. När är de tillbaka på jobbet igen? Har de över huvud taget ett jobb?

De långtgående konsekvenserna av coronaviruset på inte bara Sveriges utan hela världens ekonomi gör att röster börjar höjas:

Var går egentligen gränsen?

Tredje AP-fondens vd Kerstin Hessius befarar att Sverige är på väg mot massarbetslöshet om utvecklingen fortgår.

– Hittills har man bara pratat om att minska risken för överfulla sjukhus. Man har inte ställt åtgärderna i förhållande till risken för samhället i stort, säger hon till TT.

Ordentlig analys

Nästa steg måste bygga på en ordentlig analys, anser hon.

– Politikerna måste göra avvägningen. Det måste finnas väldigt mycket mer effektiva sätt att begränsa risken för överfulla sjukhus än att försätta väldigt många i arbetslöshet. Det är den frågan alla ställer sig i dag, säger Hessius.

– De åtgärder man arbetar med nu är orimliga. Inte ett enda företag vågar fatta beslut om framtiden i dag. Det enda man kan fatta beslut om är att minska sina kostnader.

Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN), kallar det hela ett gigantiskt experiment där världens länder bidragit till att stänga ned stor del av den globala ekonomin genom utegångsförbud och stängda gränser.

Vad konsekvenserna blir är högst oklara.

– Den här krisen är till skillnad från många andra tidigare kriser kopplad till en politisk intervention. Det gör att väldigt sunda verksamheter kan sopas undan bara för att politiker bestämt sig att stänga ned hela ekonomier – det vill säga en total kollaps, säger han och fortsätter:

– Det är väldigt viktigt att regeringen tar in den ekonomiska konsekvensen i den här diskussionen i sin hantering av krisen omedelbart.

Bakom de drastiska besluten om stängda gränser och social distansering ligger förstås målet att minska smittspridning och undvika en vårdkollaps. Daniel Waldenström poängterar att han ser det problemet, samtidigt finns också andra aspekter av folkhälsa:

– Sverige är fortfarande en välfärdsstat men vi vet att även inkomster spelar roll för hur folk mår. Den mentala ohälsan stiger när inkomsten faller, och självmordsfrekvenser går upp. Om vi får en djup ekonomisk misär på lång sikt ser vi också effekter som att barn växer upp i en fattigare miljö, vilket kommer att påverka framtida generationer.

Stödpaket har lanserats

Från politiskt håll har stödpaket lanserats senast under fredagen i form av 125 miljarder i lån och lånegarantier till bland annat mindre bolag. Kerstin Hessius påpekar att hon inte kritiserar de åtgärder som gjorts utan efterfrågar tydlighet och en tidsaspekt.

– Politikernas uppgift är att på bästa sätt dimensionera åtgärderna så att man upprätthåller hela samhället men man talar inte om vad nästa steg är. Det behöver komma snabbt nu. Vi måste få hjulen att börja rulla igen.

Frågan är dock om lilla Sverige i en global världsekonomi kan ställa sig utanför och gå sin egen väg?

Både ja och nej, anser Daniel Waldenström.

– Vi kan naturligtvis inte ställa oss utanför världsekonomin men man ska också komma ihåg att 70 procent av Sveriges ekonomi är tjänstesektorn, varav 50 procent av BNP är privat tjänstesektor. Det betyder att mycket är tjänster vi köper av varandra. Vi kan mildra nedgången och överbrygga delar av smällen genom att uppmana folk att gå till sina jobb och att gå till skolor. Då kan vi slippa få massnedläggningar.