172 år gamla butiken tvingas stänga: ”Hemskt”

Hyreshöjningen blev droppen för Visbys äldsta butik

Publicerad 2024-03-16

Fem kungar och 34 statsministrar har passerat – men Ödins garveri har hela tiden stått stadigt.

Tills nu – när den 172 år gamla skinnbutiken i Visby tvingas stänga.

– Det är som att man skulle riva ringmuren, säger ägaren Eva Lilja.

Det finns få, om ens någon, av Eva Liljas sort. En som är skolad på självaste Ödins garveri där hon arbetade i åtta år innan en av många kriser slog till 1996. En som då bestämde sig för att lära sig hantverket genom att hoppa på en skinnsömnadsutbildning, och en som har drivit butiken sedan 2009, när den sista Ödinaren, Hans-Olof, gick i pension.

Hon hade bakgrunden, det hantverksmässiga kunnandet – och de rätta kontakterna med de bönder hon köpte skinn av. Men kanske är hon den sista av sitt slag.

För när hyrorna nu har höjts, när sällanköpsvaror som lammskinn prioriteras bort i inflationens Sverige, och när ägaren närmar sig pensionsåldern, finns inget annat val.

Skinnbutiken i Almedalen ska stänga, 172 år efter öppnandet.

– Det finns ingen som vill eller kan ta över, tyvärr, säger Eva Lilja, 58.

”Galet”

Hur känns det att stänga igen?

– På många sätt så är det ju vansinnigt synd för att det blir färre och färre av sådana här lite speciella butiker i Sverige överhuvudtaget, säger hon och lägger till:

– Det är egentligen galet att butiken inte ska finnas mer efter alla dessa år. Det är som att man skulle riva ringmuren.

När det blev offentligt att butiken skulle stänga lät inte reaktionerna vänta på sig, berättar Eva Lilja.

– Det är många återkommande kunder som tycker det är väldigt tråkigt förstås. Det var en trogen kund som hörde av sig och var alldeles bestört över det här. Hon frågade om det fanns protestlistor att skriva på, och hotade med att ställa sig utanför butiken och demonstrera.

– Så det är klart att det är hemskt på många sätt. Jag hade väl hoppats att jag hade sluppit att stänga igen.

”Det finns ingen som vill eller kan ta över, tyvärr”, säger Eva Lilja.

”Nej, nu får det vara”

Det är inte bara inflationens fel att butiken stänger igen. Det hade hänt tids nog, för Eva Lilja har länge drömt om ett liv med större frihet.

Men pengakrisen skyndade på nedläggningen.

– Jag hade tänkt att sluta om några år, men när hyran höjdes kraftigt tänkte jag att nej, nu får det vara.

Och även om det är mycket vemod och sorg kopplat till beslutet, finns där även en viss lättnad.

– För egen del så kan det väl kännas också rätt skönt att slippa stå på hösten med insaltning av råskinn som är både blött, tungt och kallt. Det är mycket jobb, så det känns faktiskt jätteskönt att slippa en höstsäsong.

Nu är planen att ha öppet i sommar, skinnbutikens högsäsong, för att få slut på det mesta av lagret. I november plockar Eva Lilja in öppet-skylten, av allt att döma för alltid.

– Det blir en ny vardag med mer frihet. Jag kommer att behålla några symaskiner, men hålla det mycket enklare. Kanske låta kunder komma hem till mig, hålla lite kurser och sådant. Så det finns lite idéer, det gör det.

Följ ämnen i artikeln