Ruben Östlund om att vinna Guldpalmen: ”Ha ha, den är min”

Historisk svensk triumf på Cannes-festivalen

Uppdaterad 2019-08-05 | Publicerad 2017-05-28

CANNES. Ruben Östlund vann Guldpalmen vid årets filmfestival i Cannes.

Han sprintade upp på scenen, överlycklig, kramade om juryns ordförande Pedro Almodóvar och prisutdelerskan Juliette Binoche och kastade sedan slängkyssar till hela juryn.

– Det är så många regissörer jag respekterar med i tävlingen, så det blev lite Ha ha ha, Guldpalmen är min, säger han till Nöjesbladet.

”The square” är den första svenska filmen som tävlar om Guldpalmen på 17 år. Då var det Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen” (som vann Juryns pris) och Liv Ullmanns ”Trolösa”.

Senast en svensk film vann var 1992, då Bille Augusts ”Den goda viljan” vann Guldpalmen och Pernilla August fick skådespelarpriset för samma film.

Prisceremonin ägde som vanligt rum i festivalpalatsets största biograf Grand Thêátre Lumière och leddes av italienska skådespelerskan Monica Bellucci.

Ruben Östlund anlände på röda mattan tillsammans med flickvännen, tyska modefotografen Syna Görcz, skådespelaren Claes Bang, som spelar huvudrollen i ”The square”, och hans kvinnliga sällskap.

”Vi har kämpat och bråkat”

Strax efter dem anlände juryn på röda mattan. Juryordförande Pedro Almodóvar, regissörerna Park Chan-wook, Paolo Sorrentino, Maren Ade och Agnès Jaoui, kompositören Gabriel Yared, och skådespelarna Jessica Chastain, Fan Bingbing och Will Smith, som vanligt den som showade mest på röda mattan, gjorde high five med fans utanför och tog selfies med dem.

Ur svensk synvinkel blev det en ruggigt spännande prisutdelning.

Pris efter pris delades ut till favoriter, vilket innebar att om Ruben Östlund skulle få pris, skulle det bli något av de allra finaste.

Eller inget alls.

Och det blev alltså Guldpalmen.

– Jag kastade mig spontant om halsen på Claes Bang. Vi har kämpat och bråkat så mycket under inspelningen, nu fick vi belöningen, säger Ruben.

Från scenen tackade Ruben Östlund sin producent Erik Hemmendorff, Claes Bang, sin franska medproducent, sin flickvän och sina tvillingdöttrar.

Sällan har man skådat en så lycklig vinnare på Cannes-festivalen.

Roligast på prisutdelningen var Will Smith som tog emot jubileumspriset å Nicole Kidmans vägnar och då grät låtsastårar, innan man sedan visade ett filmat tacktal med henne. Sedan poserade Will Smith med priset, som Nicole Kidman, inför fotograferna.

”En film som är smart”

På juryns presskonferens efter prisceremonin sa Pedro Almodóvar:

– ”The square” är en film som är väldigt här och nu, som berättar om vårt samhälle i dag. Inte minst tacklar den det värsta som finns nu, den diktatur kan man kalla det som heter politisk korrekthet. Och den gör det på ett briljant och väldigt roligt sätt. Är välspelad in i minsta detalj.

En annan av juryns medlemmar, Agnès Jaoui, sa:

– Det är en film som är smart, kvick, rolig, helt enkelt briljant. Den tar på ett smart sätt upp både vårt förhållande till fattiga människor och till media. Dessutom blev jag nästan lite kär i huvudrollsinnehavaren Claes Bang…

När Ruben, sist av alla vinnare, kom till presskonferensen möttes han av en spontan applåd.

Jag ställde den typiska sportfrågan:

Hur känns det?

– Jag tycker man ska sätta in det i sitt sammanhang. Vi har velat göra en så bra film som möjligt, berätta om något i dagens samhälle och att vi nu får Guldpalmen i Cannes, gör att vi når ut på ett fantastiskt sätt.

Han fick frågan om han hade sett någon av de andra filmerna i tävlingen.

– Nej, det har jag inte. Men det är många regissörer i tävlingen som jag respekterar. Michael Haneke, till exempel, honom skulle jag kunna dela priset med.

Gav svar på tal om längden

Efter några sekunder fortsatte han:

– Nej, det vill jag inte alls, egentligen. Det är så många regissörer jag respekterar med i tävlingen, så det blev lite Ha ha ha, Guldpalmen är min.

Någon frågade om det faktum att somliga tycker filmen är aningen för lång.

Ruben Östlund gav svar på tal:

– Det är möjligt vi klipper om lite grann inför den riktiga premiären, men i så fall gör vi filmen längre!

Förmodligen skämtade han, men fortsatte:

– Det är så dumt det här att det inte får ta tid när man ska berätta något angeläget. Barn förväntas se Harry Potter-filmer som är 2 timmar och 40 minuter. Då ska väl vuxna kunna se filmer som är längre än två timmar.

För det fick Ruben både skratt och applåder.

Sedan väntade middag med övriga vinnare och festivalledningen.