"Hopp" skildrar hur cancer påverkar kärleken

Gunnar Rehlin/TT

Publicerad 2020-02-24

Regissören Maria Sødahl drabbades av cancer och fick reda på att hon hade tre veckor kvar att leva – men tillfrisknade mot alla odds.

Nu har hon gjort en film baserad på sina upplevelser – med vännen Stellan Skarsgård.

Tystnad – det är filmskådespelarens viktigaste redskap. Det menar Stellan Skarsgård, som är aktuell i den norska filmen "Hopp". Handlingen följer ett par där den ena drabbas av en dödlig sjukdom – men tyngdpunkten ligger trots allt i kärlekshistorien.

– Det sexigaste med film är det som inte sägs – när man i stället uttrycker sig med ögon, kroppsspråk och ansiktsuttryck, säger Stellan Skarsgård och tillägger:

– Dessutom är det skönt att inte behöva lära sig så mycket repliker.

Skarsgård är en ständig gäst på filmfestivalen i Berlin, i år tillsammans med skådespelaren Andrea Bræin Hovig och regissören Maria Sødahl. ”Hopp”, som hade urpremiär på Torontofestivalen i höstas, har blivit en stor framgång i Norge och kommer till Sverige i sommar.

Vän med maken

En jul fick Maria Sødahl reda på att hon hade lungcancer. Efter behandlingen blev hon först bättre, men julen därpå kom chockbeskedet att sjukdomen var tillbaka, att den hade spridit sig till hjärnan och att hon nu hade tre veckor kvar att leva.

Trots det opererades hon och tillfrisknade.

Maria Sødahls make, regissören Hans Petter Moland, är en av Stellan Skarsgårds bästa vänner sedan 30 år tillbaka.

– Fast jag spelar inte Hans Petter. Jag är Thomas, säger Skarsgård.

Bræin Hovig är inne på samma spår.

– Jag spelar inte Maria, jag är Anja, som kvinnan i filmen heter. Det var viktigt för mig att skapa en egen karaktär, att det inte skulle vara ett porträtt av Maria. Hon hade en bra distans till sin egen berättelse, samtidigt som jag ju kunde ställa en mängd frågor.

"Mer om liv än om död"

De är angelägna om att framhålla att ”Hopp” först och främst inte är en film om cancer, utan en kärlekshistoria. Rollfigurerna, som innan sjukdomsbeskedet höll på att glida isär, börjar se på sin relation och sina liv med nya ögon.

– Det var komplext, för om jag skulle göra filmen så gick det ju inte att undvika att dra in min man, mina barn och våra vänner. Jag hade inte kunnat skriva den annars. Familjen och vännerna är ju en del av historien, säger Maria Sødahl och tillägger:

– Givetvis är cancern motorn i filmen, men det viktiga var att skildra vad det gör med kärleken. Den utspelas under tio dagar, men handlar om de tjugo år de har haft tillsammans. Filmen handlar mer om liv än om död.

Stellan Skarsgård berättar att han inte förberedde sig på något speciellt sätt.

– Inte på något traditionellt sätt. Det viktigaste var relationen mellan dem. Det var underbart att ha Andrea vid min sida, och Maria som guidade oss. Det svåra var att se till att det fanns liv i varje scen.