”Anders Bagges förklaring är struntsnack”

Effie Karabuda om hur ”Idol”-deltagarna kastas till vargarna

Idolerna bjöd på femtio nyanser av falsksång. De sura tonerna höll i sig i den andra fredagsfinalen och det var svårt att hitta syndabocken. Men en sak var säker; Kadiatou gick fri.

Jag är imponerad av deltagarnas otroliga räckvidd, om jag ska vara helt ärlig. Det var röster som brast hit och dit på helt ofattbara våglängder. Bortröstade Ambér hittade varken hem bland höga eller låga toner och Ki var ute och cyklade sitt eget lilla Tour de France och glömde bort allt vad "pitch" innebär. Aldrig har inkompetens visat en sådan bredd.

Redan förra veckan svajade det till röstmässigt, men då kunde juryn i alla fall skylla på att proffshjälpen ännu inte anlänt. Nu när coachen var på plats fanns inga ursäkter. Eller jo, Bagge menade att idolerna inte var vana vid in-ears. Struntsnack. De ska drillas i allt tekniskt tills det sitter. Här går det inte att skoningslöst kasta ut deltagarna till vargarna – ta dem i handen och led dem rätt!

Sedan urminnes Idol-tider har det funnits unga, otränade talanger som inte lärt sig att kontrollera sina stämband under de första fredagsfinalerna. Men de har aldrig varit SÅHÄR många. Det är ORIMLIGT!

”Bagge menade att idolerna inte var vana vid in-ears. Struntsnack. De ska drillas i allt tekniskt tills det sitter.”

Visst, några i gänget fick ta oförtjänt mycket skit för falsksångspesten som spridit sig. Sebastian höll faktiskt måttet och levererade trevligt sväng. Även Maximilian – trots att han varken känns Idol eller 2018 för mig – var otroligt säker i sin stil. Han må ha kopierat sin pappas mossiga musiksmak och körde helt och hållet på lånta fjädrar, men han visste ändå vad han ville förmedla.

Som tur var galopperade räddaren i nöden in när det var fyra uppträdanden kvar. Kadiatou, jag tackar Gud för din existens i detta fattiga program.

Hon överraskade inte bara tittarna med sin egen skörhet, utan också sig själv. Det var ett helt nervsystem och en riktig människa som glänste uppe på scenen. Kadiatous röst jämfördes med lyxigt siden av Kronlund och jag kan bara hålla med. Där stod en stjärna som lyckades besegra sin egen blyghet och lyfte fram hela sitt register.

Det krävdes mycket för att väga upp för de katastrofala stämmorna och jag hade tappat hoppet där ett tag. Men Kadiatou visade till sist var skåpet skulle stå.

Följ ämnen i artikeln