’Målet är att få en ändring’

Magnus Sundholm

Jennifer Lawrence kämpar för kvinnors rättigheter i Hollywood

Jennifer Lawrence är Hollywoods bäst betalda skådespelerska.

Ändå har den 25-åriga ”Hunger games”-stjärnan blivit taleskvinna för jämställdhet.

– För mig handlar det ­inte om pengarna utan om principen, säger hon när Nöjesbladet möter henne i Berlin.

Allt började med fjolårets hackerattack mot Sony.

Den visade att Jennifer Lawrence bara fick hälften så mycket betalt som sina manliga motspelare Bradley Cooper och Christian Bale i ”American hustle”, trots att hon var den större stjärnan.

Sedan dess har hon tagit upp ämnet – gång på gång.

– Det optimala målet är att få till en ändring. Steg ett är att tala om problemet, ­erkänna det och diskutera det, säger hon.

Men den som drar in 20 miljoner dollar, motsvarande 170 miljoner kronor per film, kan ha svårt att få sympatier bland vanliga lön­tagare.

Måltavla i pannan

Jennifer Lawrence är väl medveten om balans­gången.

– Jag har satt en måltavla på mitt eget ­huvud, säger hon och pekar mot pannan.

– Men jag är ­inte rädd.

Efter ett samtal med Lena Dunham, tv-serien ”Girls” skapare, skrev hon en ­essä om ämnet. Språket var rakt, klart och mustigt.

”När hackerattacken mot Sony inträffade och jag insåg hur mycket mindre jag betalades än de lyckligt lottade personerna med kukar, blev jag inte förbannad på Sony. Jag blev förbannad på mig själv. Jag misslyckades som förhandlare”, skrev hon och uppgav att hon ­hade kastat in handduken för att inte ­verka ”svår” ­eller ”bortskämd”.

På hotellet här i Berlin, där hon befinner sig för att lansera den sista delen i ”Hunger games”-­serien, ”Mockingjay – part 2”, lägger hon ut texten.

– Jag vill inspirera andra kvinnor att ­säga att vi inte är offer. Din vagina är inte ett frikort från att slippa hamna i fängelse. Man kan fort­farande säga ifrån, vara rak och vad man menar.

”Känner ingen press”

På frågan om hon känner sig pressad att på kvinnors vägnar göra sin röst hörd, skakar hon på huvudet.

– Jag är medveten om att somliga tjejer ser upp till mig, att folk stirrar och att det alltid känns som om jag jobbar när jag lämnar mitt hus.

– Men jag känner ingen press, bara glädje. Jag är lyckligt lottad som getts en plattform för att göra något.

Det innebär inte att allt alltid är glasklart för henne.

– Det är viktigt att tvivla ibland, att granska sig själv, ifrågasätta sig själv, sina val och sånt man sagt.

– Det har jag gjort. Och jag har aldrig känt att det är ­negativt.

Blir inte chockad

Hon säger sig veta var den styrkan kommer ifrån.

– Jag stack hemifrån när jag var 14. Jag drog till New York. Det var otäckt och jag var ensam mycket. Jag uppfostrades av råttor (skratt). Sånt gör dig stark.

Fyra år i rampljuset tycks bara ha gjort henne starkare.

– Jag känner mig mycket lugnare och stabilare i dag än när jag var 21. Saker har slutat vara så chockerande. När jag åker hem till jul ­förväntar jag mig att det ska stå en läskig stalker på ­baksidan hos min ­familj.

– Det suger så klart, men det är inte lika stort längre. Vi ringer ­bara polisen.

Drar in miljoner

Så här har Jennifer ­Lawrences lön utvecklats ­sedan starten i Hollywood:

”Winters bone” (2010) - 25 500 kronor i veckan (­minimilön för huvudroll).

”Hunger games” (2012) - 4,2 miljoner kronor (plus ­bonus på lika mycket)

”Hunger games - ­Catching fire” (2013): 85 miljoner ­kronor.

”American hustle” (2013): Hon fick sju procent av ­filmens vinst. Hennes man­liga motspelare fick vardera nio procent av vinsten.

”Joy” (2015): 127,5 miljoner kronor.

”Passengers” (2016): 170 miljoner kronor. Hennes manliga motspelare, Chris Pratt, får 102 miljoner kronor.