Jennifer Lawrence skrämmer medvetet bort fansen

”Enda sättet att skydda mig själv”

Magnus Sundholm

helskärm

HOLLYWOOD. Jennifer Lawrence frispråkighet har gett henne massor av fans.

Men den 27-åriga stjärnan tror inte att de kommer att gilla henne om de träffar henne personligen.

– Jag är otroligt oförskämd och en stor skitstövel, säger hon.

Det uppger den Oscarsbelönade skådespelerskan i ett samtal med Adam Sandler. Inslaget ingår i den sjunde säsongen av ”Variety studio: Actors on actors”.

– När jag går ut offentligt blir jag otroligt oförskämd. Jag förvandlas till en enorm skitstövel, säger hon.

– Det är det enda sättet för mig att försvara mig själv.

I programmet visar hon hur hon stirrar kallt framför sig och höjer ett varnande finger så fort hon ser någon närma sig hennes bord på en restaurang.

Skulle någon be om en selfie fräser hon, ”Nej!”.

Hon har också en standardfras för att värja sig mot närgångna beundrare:

– Det är min lediga dag. Det är söndag. Jag jobbar inte i dag.

Problem med pojkvännen

I samtalet berättat hon om problemen som uppstod mellan henne och hennes numera före detta pojkvän, Darren Aronofsky, under inspelningen av ”Mother!”.

– Vi kan vara på pressturné tillsammans. Det sista jag vill prata om när vi återvänder till hotellet är en film. Men det är det enda han vill prata om.

– Jag fattar det. Det är hans bebis. Han skrev den, födde den, regisserade den. Jag jobbade dubbelt för att vara en stöttande partner.

”Mother!” sågades vid premiären jäms fotknölarna. Det har fått Lawrence att sluta läsa recensioner.

– Om jag läser dem blir jag bli defensiv – speciellt eftersom det handlar om min man.

Makalöst

Parterna tros ha brutit med varandra för en månad sedan, innan intervjun spelades in.

– Jag vill i alla fall inte att det ska låta som om jag försvarar det vi gör. För det vi gjorde var makalöst, säger hon.

Själv höll hon till en början med om kritikernas bedömning.

– Jag ville inte ens ha manuset i mitt hus. Jag tyckte att det var så jävla sjukt på en sån djup nivå. Men jag visste vad han gjorde. Det var det enda sättet att säga det han behövde säga.