Leif GW ”stjäl” sitt SVT-program till TV 4 – men skippar krimmyset?

Uppdaterad 2018-08-23 | Publicerad 2018-08-22

Han är en fräck fan, Leif GW Persson.

Det finns väl ingen annan som skulle komma undan med att stjäla med sig ett programkoncept från SVT och lansera det i konkurrerande TV 4.

Blir det bättre? Jag är inte så säker…

Det har inte ens gått ett halvår sedan det allra sista avsnittet av ”Veckans brott” i SVT. Programserien pågick i 16 säsonger och hade miljonpublik när Leif GW Persson och Camilla Kvartoft avhandlade gamla och nya brott.
Under TV 4:s vårpresentation klagade GW (på ett underhållande sätt) på att SVT:s chefer aldrig visade någon större uppskattning för honom och programmet och sa också att han ville göra andra program. Han har redan gjort några säsonger på TV 4 av ”GW:s mord”. På den kanalen tycks han ha större frihet än under public service-tv:s mer strikta regler. Bland annat pekade han i ett avsnitt mer eller mindre ut en person som skyldig till mord, trots att personen var frikänd i rätten.

Det hade nog knappast SVT gått med på. Tror dock inte det är så enkelt som att GW nu omger sig med ja-sägare. Det är nog snarare så att alla blir ja-sägare i GW:s sällskap, då de vet hans värde för kanalen.

Under onsdagens presentation av TV 4-hösten hackade GW åter lite grann på SVT. Förklarade att ”Veckans brott” var ett lågbudgetprogram, medan TV 4:s nya ”Brottsjournalen” (premiär 2 oktober) skulle vara mer påkostat, mer ute på fältet, på brottsplatserna.

Samtidigt erkände han att det, i princip, var ungefär samma program som ”Veckans brott”.

Leif GW Persson och Jenny Strömstedt under TV4:s programpresentation.

”Jag är tveksam till det”

Att Camilla Kvartoft nu är Jenny Strömstedt kommer säkert att fungera utmärkt, när de väl fått ihop sitt samspel. Kvartoft och Strömstedt var och blir två parhästar till GW som tillhör samma generation och som båda i grunden är enormt kunniga samhällsjournalister.

Jag är mer tveksam till det där att vara ”ute på fältet”.

I ”GW:s mord” har det mest inneburit att GW har lufsat runt på brottsplatserna till sin egen berättarröst.

En av de verkliga poängerna med ”Veckans brott” var ju att få känslan av att man nästan satt med vid det där bordet, där GW fipplade med glasögonen, berättade, förklarade och ibland förtydligade med modeller, medan en nyfiken Kvartoft gick omkring som tv-tittarnas ställföreträdande utfrågare.
Med GW ute på fältet, blir det mer ”vanlig” tv. Och oro för onödigt slitage på hans hälsa.

Det är ju krimmyset vid GW:s bord man vill åt.