Djupa och skrattfyllda ögonblick – från dyslexi till äggdonation
Publicerad 2023-08-19
Det är fanimig inte alla uppväxtskildringar som fängslar.
Inte sällan vill man snabbspola.
Men artisten Titiyo – hennes berättelse griper tag.
Sommarvärden, flerfaldigt Grammisbelönade artisten Titiyo, skickar ut sin personlighet i etern. Det känns som att hon sitter på andra sidan fikabordet och berättar, emellanåt småskrattar hon för sig själv.
Och det är fullt ös redan från start för dottern till musikern Ahmadu Jah och skådespelaren och danspedagogen Maylen Bergström. Med rötter i Sierra Leone och Halmstad, med sju syskon – däribland världsstjärnan Neneh Cherry. Det blir tydligt att det var stökigt och hippiebohemiskt där hemma i villan.
Skrattet hörs i rösten när Titiyo berättar om sin proggiga mamma, som sa tvärnej när Ahmadu fick frågan om att spela med ABBA:
”Om du åker med det där förbannade, amerikaniserade kommersiella skitbandet, då är det över mellan oss.”
Andra gånger hörs allvaret tydligt. Som när pappa Ahmadu utsattes för rasism. När känslan av att sitta fast mellan två världar blev påtaglig.
När skoltiden fick henne att känna sig dum, rentav korkad. En ”lätt dyslexi” och rörig hemmiljö ställde till det. Hon placerades i en specialklass för unga med intellektuell funktionsnedsättning. Känslan satt i upp i vuxen ålder, när hennes betyg blev nöjesläsning i en kvällstidning (förhoppningsvis inte denna).
Med tiden fann hon sitt artist-jag, sitt låtskrivar-jag, och blev en av de stora. Framgångsreceptet är tydligt: att ständigt vara nyfiken på nya musikterritorium. Men USA-lanseringen kom av sig: ”Mitt namn påminde för mycket om tits”.
Vi får också höra hur hon blev mamma för andra gången, och fick dottern Bibi vid 50 års ålder. Hon mötte kärleken i Viktor vid 47 och konstaterar: ”Mina ägg är lite väl utgångna, mitt bäst före-datum sedan länge passerat, men min kropp i övrigt ser ut att vara på topp för en graviditet”. En äggdonation i St Petersburg löste problemet. Hon härmar föreståndarens myndiga stämma: ”Strong eggs here – I will get you pregnant”, och skrattet hörs igen.
Till slut avrundar hon vid fikabordet. Signaturmelodin ljuder. På vägen har hon också sagt en hel del om det Sverige som format henne, och där hon själv gjort avtryck.
Slutligen, behöver jag skriva att musikvalen var genomgående ljuvliga, och väl matchade innehållet? Har påven en lustig hatt?