Måtte du inte ”fade into darkness”, Idol-George
Läs Sylvia Balac krönika
Statistiken talar emot honom.
Men jag hoppas att ”Idols” skönsjungande George Shaid kommer tillbaka till rampljuset.
Trauman tar tid att bearbeta. Ofta flera år, ibland en hel livstid. Besvikelse, däremot, tar exakt två veckor att ta itu med.
11 oktober 2013:
Sverige slår Österrike och är vidare till playoff – eufori.
George Shaid får minst antal röster och åker ur ”Idol” – besvikelse.
Det är alltid tråkigt att ha fel. Redan under ”Idols” auditionturné fick jag Darin-vibbar av George. Utöver den fantastiska rösten var han tyst, blyg, lite tråkig – vad mer kan man begära av en artist?
Ett brett flin och en fotbollskarriär på elitnivå, tydligen.
Jag hade sett fram emot att fredagsmysa mig igenom hela hösten fram till ”Idol”-finalen och George Shaids prestigefulla andraplats, helt enligt Lex Darin & Amanda Jenssen.
Men publiken skickade hem programmets i särklass bästa röst (jamen lyssna på Bublé-covern på Youtube) till förmån för ett gäng svajiga sånginsatser.
Men skam den besvikelse som inte övergår i hopp. Säkerligen kan väl den som åker ut i tredje avsnittet av ”Idol” ändå få en lysande karriär?
Nja. Nathalie Schmeikal, Marième Niang, Jessica Myrberg, Gathania Holmgren och Emil Elton är nog av en annan åsikt.
Fast några små, små undantag finns det i klubben ”Vi som åkte ut i tredje omgången av ’Idol’”. Loulou Lamotte sågs senast i Melodifestivalen i våras där hon och Oscar Zia backade upp Behrang Miri som tog sig till Andra chansen. Och Linda Varg, den rödhåriga ni vet, spelar just nu in ett album.
Låten George åkte ut med var Aviciis ”Fade into darkness”. Så ironiskt.
Jag hoppas att låttiteln inte är en profetia. Måtte inte din karriärs höjdpunkt förbli ”Årets lokalartist i Örebro 2012” (ni behöver inte kolla in det klippet på Youtube), George.
Låt idolerna leka klart säsongen ut, och kom sen ut ur mörkret och ta revansch. För jag vägrar tro att äkta begåvning inte lönar sig i slutändan.