’En kvinna sa: Var galen’

Träffar legendarer som Robert Redford, Jessica Lange och Kathy Bates.

Sen dyker Robin Williams upp.

Han stjäl showen.

Till skillnad från många andra stjärnor håller Robin Williams inte inne med något.

Jag har sagt det förut. Man ­skulle bara intervjua komiker.

Det var i veckan inget fel på de förstnämnda. 77-årige Redford - känd för att vara tvär - var på ovanligt gott humör när han lanserade ”All is lost”, dramat om en mans ensamma och ojämna kamp mot havet.

Den före detta sexsymbolen ­Jessica Lange, huvudrollsinnehavare i tv-serien ”American horror ­story”, visade sig från sin sårbara sida när hon sa att hon drömmer om en dag när hon inte längre tar åt sig av kommentarerna om ­hennes utseende. Kathy Bates, nykomling i samma serie, kallade sig själv skyldig när hon beklagade sig över ­ras­­­relationerna i USA och hade som vanligt ­flera poänger med sitt ­resonemang.

Men Williams slog dem med hästlängder.

Karln är helt enkelt ett geni ­live.

Den här gången överraskade han med att inte ­vara lika speedad som vid ­tidigare tillfällen (något som ­säkerligen har att göra med hans numer ­rena livsstil).

Han är för övrigt den förste att inte rygga tillbaka för just sina ­egna fel och brister - något som gör honom både mänskligare och mer trovärdig.

Annars är sånt ett jättelikt ­no-no i Hollywood.

Sjukdomar, problem, osäkerhet och svaghet sopas kvickt under mattan. I stället ska en fläckfri ­fasad glänsa likt solens strålar - allt för att inte avskräcka poten­tiella arbetsgivare.

Williams bryr sig inte.

61-åringen skämtar snabbt om sina egna tillkortakommanden när han är på plats för att göra pr för sin första tv-serie sedan ”Mork & Mindy” för 32 år sedan, ”The ­crazy ones”.

- Jag minns ­inte mycket av ”Mork & Mindy” för på den ­tiden gick jag i stort sett på allt utom skridskor.

Men imagen som oefterhärmlig och oberäknelig komiker har sina baksidor.

- En kvinna kom nyligen fram till mig på en flygplats och sa, ”Var lite galen”. Det är som att gå fram till Mikhail Barysjnikov och säga, ”Dansa, du lille ­vite pojke, dansa”.

Då blir basen i San Francisco där han lever med tredje hustrun, konstnären Susan Schneider, än viktigare.

Men innan vi sätter punkt kan han inte låta bli att skämta om också det.

- Hon är otrolig. Hon är konstnär. Hon är min vän, min rådgivare, min älskare. Vi har speciella stunder tillsammans som jag inte får prata om.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln