Så bra var Billy Idol på Sweden Rock

Joacim Forsén

NORJE. Kvällssol och ett knippe låtar med en igenkänningsfaktor som spänner över både generationer och genrer. Billy Idol har både en stor publik och förutsättningarna med sig på Sweden Rocks största scen.

Han går ut därefter. Stenhårt, närmast övertänd. 58-åringen springer över scenen, rock'n'roll-vaggar längst ut på rampen och lagom till fjärde låten åmar sig sångaren ur kläderna, ned till en blottad bringa. Billy Idol kan alla trix och trollkonster för att värma upp en lagom fjärde-dagen-trött festivalpublik.

Sången hänger visserligen inte alltid med. Framför ett väntat stabilt rockkomp, där svenske trummisen Erik Eldenius övertygar mest, fladdrar den blonde britten mellan helt okej versioner på låtar som ”Cradle of love" och ”Flesh for fantasy” och mer tveksamma insatser. Ibland är själva hitsen bättre än Idol själv. Charaderna är säkrare än rösten. Låtar som "Dancing with myself” och ”One breath away" saknar ofta både energi och rätt ton.

Men explosionen kommer. Billy Idol sliter av det sista han har på överkroppen, slänger i överväxeln och gör ”Rebel yell" till konsertens viktigaste minuter. Men det är mycket bredbent machomys på vägen dit.