Världens kvinnor berättar i ny dokumentär

Gunnar Rehlin/TT

Publicerad 2020-03-07

2 000 intervjuer gjorda i 50 länder under flera år.

Resultatet blev ”Woman”, en dokumentärfilm där kvinnor från hela världen berättar om sina liv, om sina glädjeämnen och sina rädslor, om allt mellan himmel och jord.

– Några av dem berättade intimiteter som de aldrig tidigare hade talat med någon om, säger Anastasia Mikova till TT.

Hon har tillsammans med den berömde fotografen Yann Arthus-Bertrand regisserat ”Woman”. Den består i princip av två timmar med kvinnor som talar rakt in i kameran. Då och då förekommer journalfilmsbilder som illustrerar vad de har talat om. Och ämnena rör sig allt från det första samlaget till fasansfulla vittnesmål från kvinnor som fått sina ansikten förstörda av syra.

– Yann och jag gjorde en film som hette ”Human” och under arbetet med den insåg vi att det fanns någonting speciellt i kvinnors röster, säger hon.

– Det fanns länder där männen alltid tyckte det var kul att prata, medan kvinnorna först var misstänksamma. Men när de hamnade framför kameran talade de. De behövde bli hörda. Det var ursprunget till ”Woman”.

Förbereddes i flera år

Filmandet förbereddes under flera år. Man skickade ut assistenter runtom i världen för att hitta kvinnor som ville bli intervjuade och för att sedan förbereda dem på vilken sorts frågor det skulle bli.

– När vi sedan gjorde intervjuerna var dessa minst två timmar, ibland tre. Det var nödvändigt, det gällde att få dem att känna att de kunde lita på oss. Man kan ju inte efter två minuter fråga ”minns du din första orgasm”. Intervjuerna gick djupare och djupare och de bästa var de när vi kände att kvinnan ifråga började tala till sig själv och inte till oss.

Ville tala om mens

Mikova är ung, Arthus-Bertrand äldre. Åldersskillnaden gjorde att de hade olika visioner när det gällde vad de skulle tala om. Arthus-Bertrand ville fokusera på stora ämnen som miljöförstöring och liknande.

– Jag ville också tala om de mindre ämnena, som till exempel menstruation. Yann tyckte ”mmm, ska vi det?”, jag sade ”lyssna och du kommer att förstå”. Se på alla som ett vitt blad, tala med alla om allting.

Anastasia Mikova konstaterar att det på ett sätt var svårare att filma i västvärlden än i små byar på landsbygden i till exempel Vietnam.

– Där tittade kvinnorna direkt in i kameran på ett naturligt sätt. I väst är alla så medvetna och tänker ”hur ser jag ut nu i bild” och måste ägna tid till att fixa till sig.