Rusar runt som om de är jagade

Publicerad 2014-06-12

Men halvvägs in i konserten sinar energin för Iron Maiden - som går i mål på rutin

Urpremiären var för snart två år sedan.

Med knappt en månad kvar kan britterna se slutet på sin ”Maiden England world tour”.

Det märks.

Allt börjar annars precis som vanligt. Som ett hårdrocksfyrverkeri av kött och blod. Steve Harris studsar över scengolvet och Iron Maidens gitarrtrojka rusar ut som de jagats hela vägen från Ströget.

Bruce Dickinson snurrar, springer och svingar stativet. Det första vansinnesbräket kommer redan i öppningslåten ”Moonchild”.

Det är omöjligt att tro ­något annat än att kvällen ska bli som många andra klassiska Iron Maiden-konserter, inte minst här på den förhållandevis intima och danskt övergemytliga festivalen Copenhell.

Tar ännu mer fart

Och om ändringarna i låtlistan är få jämfört med ­förra sommarens besök i Sverige verkar de göra stor skillnad. Med första nyheten ”Revelations” som femte låt tar spelningen ännu mer fart, Maiden verkar tända både sig själva och publiken.

Men halvvägs in i konserten är det som om energin sinar, kanske inte så mycket fysiskt som i ögonen på framför allt Bruce. Iron Maiden har länge varit ett självspelande piano live, men varit strålande på att dölja det.

Showen har sett betydligt mer spontan ut än den ­någonsin varit. Mycket för att Bruce är lika mycket en begåvad underhållare som slipad sångare och dess­utom åtminstone ­verkat ­genuint lycklig på scenen.

I kväll tar han oväntat nog lite slut och med det trubbas också konserten av, hur mycket resten av bandet än yr i raka låtar som ”The trooper” eller briljerar i den progressiva höjdpunkten ”Seventh son of a seventh son”. Näringen som Bruce annars alltid pumpar ut finns där, men inte kvällen igenom.

Aldrig dåligt

I extranumret ”Aces high” blir det som allra tydligast. Både glädjen och intensiteten står på vänt hos frontmannen. Maiden går i mål på rutin och rutin har de gott om. Det är därför aldrig dåligt, snarare alltid bra. Men om den svenska publiken ska gå hem med samma känsla som de brukar behöver britterna hitta en växel till.

Kanske finns den ­någonstans i den faktiskt unika kemin mellan Iron Maiden och fansen hemma i Sverige.

Här är hela låtlistan

Moonchild

Can I play with madness

The prisoner

2 minutes to midnight

Revelations

The trooper

The number of the beast

Phantom of the opera

Run to the hills

Wasted years

Seventh son of a seventh son

Wrathchild

Fear of the dark

Iron Maiden

Extranummer

Aces high

The evil that men do

Sanctuary

ANNONS