Psykopater är alltid otäckare än zombier
Tycker du att barnen i ”Excorcisten”, ”Omen” och ”Children of the corn” är otäcka?
Bah. I jämförelse med åttåriga seriemördaren Rhoda i ”The bad seed” är de rena My little pony.
Barn i skräckfilmer får ofta sin ondska från utomstående krafter. Är de inte besatta av demoner har de telekinetisk förmåga. Och har de inte förvandlats till zombier har de indoktrinerats av religiösa kulter.
”The bad seed” (”Det onda arvet” på svenska) från 1956 sysslar inte med sådana hittepåigheter.
Åttaåriga Rhoda är helt enkelt en fullblodspsykopat som ljuger, manipulerar, stjäl och mördar utan någon som helst ånger – eller påverkan av demoner.
Allt medan hennes förtvivlade mamma försöker finna förklaringar till dotterns ondskefulla handlingar.
Filmen, som är baserad på en pjäs som i sin tur är baserad på en bok, har blivit en kultklassiker. Dragqueens möts och klär ut sig till Rhoda. Det ”onda fröet” själv, Patty McCormack (nu 68), åker till specialvisningar och konvent för att möta fansen. Nick Cave and the Bad Seeds tog sitt namn efter filmen.
Filmen kom ut i ett USA som just börjat ta till sig psykologiska tankar och idéer. Vad är ondska? Ligger det i generna eller är det något vi fostras till? Som titeln mer än antyder går ”The bad seed” på linjen att ondska är medfött.
En uppfattning som också vädrades högst när Mary Bell elva år gammal dödade två småbarn i Newcastle 1968, eller när två tioåringar mördade 2-årige James Bulger i Liverpool 1993.
Men om det är arv eller miljö eller både och som skapar en psykopat är vetenskapen ännu inte enig om.
Och det är därför ”The bad seed” blir så skrämmande.
Demoner och zombier kan vi inte styra över. Men ungdjävlar kan vi påverka med vår uppfostran. Förhoppningsvis.
Patty McCormack var ett av de första ”skräckbarnen” i Hollywood. Bläddra till sidorna 12-13 för att läsa om hur det gick för hennes efterföljare.