Så parerar du absurda julhysterin i New York

Rockefeller Center.

NEW YORK. Julträngseln på femte avenyn är ingenting annat än absurd.

Men det gör inget för jag har nytt vemod spunnet av Family of The Year, Dilba, Blackberry Smoke och Linnea Ellis i lurarna och går därför på glittrande moln i alla fall.

Om jag hade haft viktiga ärenden eller var stressad skulle jag antagligen få ett utbrott värdigt Kapten Haddock under ett möte med Serafim Svensson när jag ger mig ut på promenad längs Manhattans paradgata, för i höjd med majestätiska St. Patrick’s Cathedral och Rockefeller Center är trottoarerna så förbluffande fullpackade att kvadratmetrarna längst fram vid scenen på en Håkan Hellström-konsert på Ullevi framstår som öde glänta i trollkskogen i jämförelse.

Det går inte att röra sig en millimeter, det går inte att andas, det går inte ens att vända på skallen utan finna sig stående nästipp mot nästipp med en storögt gapande turist från Oklahoma.

Här kulminerar den romantiska lögnen

Men faktiskt – jag bara ler, för jag har begett mig ut i det här kaoset med berått mod. Jag vill, har jag fått för mig, uppleva den tindrande Disney-fantasi Manhattan alltid förvandlas till den här tiden på året och just på femte, mellan 42:a gatan och Central Park South, kulminerar den romantiska lögnen. 

Dessutom stänger jag ute Oklahoma-turisternas gläfsande med musik. En nykomponerad Spotify-lista med både ny och gammal melankoli pumpar i lurarna och ger hela scenen extra mycket lyster –  eller rentav en lyster den egentligen inte har.

Framförallt skapar de nya grejorna magi mitt i myllret. Som Family of The Years senaste alster.

Dilba – en varm liten katedral till sång

Årets bästa album hade jag tänkt avhandla först i nästa spalt, men jag kan redan nu säga att jag har svårt att se vad som i det sammanhanget skulle straffa det solstekta, sirligt arrangerade, extremt kaliforniska vemodet på ”Goodbye Sunshine, Hello Nighttime”. Så satans snyggt – och berörande på samma gång.  

Dilbas comeback ”I Remember U”, en varm liten katedral till sång, är en annan hit. Jag hade glömt hur mycket jag tycker om att höra henne sjunga.

Blackberry Smoke trodde jag mest var ett bandnamn i min smak – allt som har med Smoke att göra är bra, utom Smokie – men den nedsaktade versionen av Tom Pettys ”You Got Lucky” är en förträfflig uppvisning i hur man putsar fram nytt skimmer i gamla juveler. Och med suggestiva, innerliga, melodiskt intagande ”Warmest Winter” visar Linnea Ellis att hon är nästa stjärna på musikhimlen från mitt gamla Borlänge.

Så – nu vet ni hur New Yorks julhysteri ska både avnjutas och pareras.


ORSAKER TILL EXTAS

The Kominsky Method (Netflix-serie)

Trivsam och småsorglig dramakomedi om att bli gubbe. Michael Douglas är lysande och Alan Arkin ännu mer lysande.

The Front Runner (Film)

Amerikansk politik är aldrig mer förförisk än på film.

Linnea Ellis – Warmest Winter (Singel)

Nästa Borlänge-stjärna är här!

Följ ämnen i artikeln