Charlotte Perrelli är som bäst när hon skippar schlagern
Publicerad 2019-01-31
KONSERT Charlotte Perrelli lyckas stundvis beröra på turnépremiären av ”Flickan från Småland”.
Men showen hade gynnats av friare tyglar.
Charlotte Perrelli
Turnépremiär: Rival, Stockholm. Publik: 735 (utsålt). Längd: 1 timme och 45 minuter. Bäst: ”Stolthet” och ”Caruso”. Sämst: Det uppstyltade manuset hindrar stundvis showen från att bli personlig.
I sin självbiografi ”Flickan från Småland” berättar Charlotte Perrelli om sin stora osäkerhet som barn. Att växa upp i lilla Hovmantorp gav henne ingen möjlighet att få sticka ut och hon gjorde allt i sin makt för att inte synas.
Men det ändrades när hon fick sjunga för sin första publik på det lokala varuhuset.
I kväll tar hon med oss tillbaka dit. Bakom henne syns bilder från uppväxten och på den småländska grönskan.
Perrelli skojar om att turnén egentligen borde heta ”Nyförlöst medelålders småbarnsmamma från Småland” men att det inte lät riktigt lika snyggt.
Med manus av Edward af Sillen och Daniel Rehn berättar artisten om hur livet förändrades när hon vann Eurovision Song Contest för 20 år sedan och om den kaotiska tiden som följde.
Hon berättar om åren i dansband och om alla påkostade kläder hon burit under karriären. Hon håller sig slaviskt till anekdoterna och manuset och är försiktig med att släppa in sin publik på djupet.
Men det slår allt hårdare när hon pratar om pappans psykiska ohälsa och om baksidorna med att vara kvinna i musikbranschen. Det är hjärtskärande när hon ser tillbaka på obekväma fotograferingar och tv-intervjuer och inte minst på Linda Skugges ökända krönika där journalisten kritiserade Perrellis utseende.
Kvällens viktigaste stund sker när hon sjunger sin version av Stors ”Stolthet”: ”De ville alla se mig slockna men jag brinner än”. Publiken jublar.
Det gör de även när showen blir en klämkäck Mello-pastisch. De klappar med i ”Här står jag” och ”The girl”, ställer sig upp och skapar allsång till "Hero" och ”Take me to your heaven”.
Men musikaliskt når ”Flickan från Småland” sina höjdpunkter i balladerna. Charlotte Perrelli sjunger varmt och vackert i låtar som ”Höstens sista blomma” och ”På något sätt”.
Och i sin tolkning av den italienska klassikern ”Caruso” får hon äntligen visa upp sin musikaliska skicklighet. Sällan har hennes röst fått låta så mäktigt stor och självsäker.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik