Festivaler är till för 16-åringar och dårar
Jaså, du tror att du ska överleva den här festivalsommaren med värdigheten i behåll?
Festivaler är för 16-åringar och dårar.
Det finns ingen vuxen människa som kan gå på en festival och påstå att det är värdigt.
För några år sedan gav sig en av mina kompisar fan på att inte sänka sig till festivalneandertalarnas nivå.
Han skulle minsann inte vakna upp i gryningen med ilsken tinnitus, folksölskladdiga händer och någon annans kiss på byxorna.
I stället hade han packat sina rullväskor (!) med champagne och checkat in på ett – relativt – närliggande hotell.
”Ska det göras, ska det göras med värdighet och en rejäl frukostbuffé” resonerade han med en nyvunnen stolthet i rösten.
Det första problemet stötte han på vid en första anblick av hotellrummet. Det fanns ingen minibar. Alltså ingen kyl att förvara champagnen i.
Så efter att ha suttit och smuttat på rumstempererad dyrdricka på kanten av hotellrumssängen var det dags att ta sig till festivalområdet.
Vid receptionen begärde han en taxi.
”Jag hade ju inte direkt räknat med en väntetid på en timme” sa han efter att ha suttit i hotellbaren, tuggat i sig oliver och druckit två drinkar á 115 spänn.
Vad han heller inte hade räknat med var att taxiresan kostade 300 kronor. Enkel väg.
Väl inne på festivalområdet mötte han upp sina kramsjuka vänner, vid det här laget täckta av ett lagomtjockt lager av damm och smuts.
Bara några timmar senare stod han enligt uppgift och brölade i närheten av campingområdet med en halvliter pissljummen Åbro i ena handen och resterna av ett souvlakispett i den andra.
Under natten fick han tampas med en ettrig kvinna i den lokala taxiväxeln som påstod att det ”fanns dåligt med bilar i området”.
Morgonen därpå vaknade han halvvägs utsparkad ur ett tremannatält ägt av ett tjejgäng från Helsingfors.
Enligt honom själv ”kändes 300-kronorstaxifärden till hotellet på morgonen inte särskilt värdig över huvud taget.”. Dessutom ”hade frukosten slutat serveras”.
Det är det jag säger: 16-åringar.
Och dårar.