E.M.D:s namn stulna – i pjäs om sex & knark

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-30

Erik Segerstedt: De kunde ju i alla fall ha frågat

Stadsteaterns nya pjäs ”Shopping and fucking” handlar om Erik, Mattias och Danny som missbrukar sex och droger. Erik Segerstedt gillar inte alls att teatern stulit E.M.D:s namn. ”Jag fattar inte tanken”, säger han.

I morgon har pjäsen ”Shopping and fucking” premiär på Stockholms stadsteater.

Handlingen kretsar kring Erik, Mattias och Danny som missbrukar sex och droger och är besatta av pengar.

– Jag fattar faktiskt inte tanken, säger Erik Segerstedt i bandet E.M.D. som fått sina namn stulna.

Michael Jonsson och Jonatan Rodriguez i pjäsen ”Shopping and fucking” som har premiär i morgon.

Sex, droger och en desperat jakt på pengar och status. Där har du handlingen i ”Shopping and fucking”, en pjäs som sätts upp på Stockholms stadsteater.

I den brittiska förlagan fick pojkbandet Take That stå som modell. I den svenska är det bandet E.M.D. med Erik Segerstedt, 26, Mattias Andréasson, 28, och Danny Saucedo, 23, som får finna sig i att låna ut sina namn.

”Inte som Beatles”

– Det är en flört med pojkbandskulturen som är så fruktansvärt kommersiell. I original är karaktärerna döpta efter medlemmarna i Take That, och vi ville hitta en samtida svensk motsvarighet. Jag menar det är inte som med till exempel Beatles som har växt upp och formats tillsammans, säger regissören Hugo Hansén till Nöjesbladet.

Finns det inte en risk att medlemmarna i E.M.D. tar illa upp?

– De är inte med i pjäsen. Deras namn är bara en detalj i en större helhet och associationen har inget att göra med dem som privatpersoner, säger Hugo Hansén.

Men E.M.D. blev aldrig tillfrågade.

– De kunde ju i alla fall ha frågat, säger Erik Segerstedt.

”Har negativ klang”

Att det skulle finnas någon koppling mellan E.M.D. och handlingen i pjäsen håller han inte med om.

– Det tycker inte jag, jag kan inte tala för oss alla tre, men för mig har det där en negativ klang. Jag identifierar mig inte med den livsstilen, men pengar är förstås jävligt, jävligt nödvändigt och bra att ha, säger Erik Segerstedt.

Samtidigt har han svårt att förstå själva idén.

– Jag fattar faktiskt inte tanken. Varför just ett pojkband? Jag fattar inte grejen, säger han.

Tänker inte se pjäsen

Hugo Hansén tycker i stället att E.M.D. borde vara stolta över att jämföras med Take that.

– Visst kan det vara lite hedrande att bli jämförda med Take that, säger Hugo Hansén.

Erik Segerstedt har inte tänkt gå att se pjäsen.

– Jag är ingen teaterfantast, säger han till Nöjesbladet.

ANNONS