Kristin Lundell: Sätt munkavle på Kronér fram till valet

Kristin Lundell om sin syn på nöjesvärlden – varje lördag

Prat prat prat: det är ett himla prat överallt.

Debatter, beskyllningar, ansvarsflykt.

Den enda som håller tyst är skådespelaren Shia LaBeouf.

Först trodde jag att det skulle vara outhärdligt att titta på.

En timmes lång intervju där den amerikanske skådespelaren Shia LaBeouf och journalisten Aimee Cliff tittar på varandra utan att byta ett ord.

Förutom några generade skratt sitter de tysta mitt emot varandra i sextio minuter. Sedan reser sig Cliff upp och lämnar rummet.

Det är givetvis en absurd situation.

LaBeouf och Cliff hade mejlat med varandra i veckor innan de bestämde sig för att träffas, för första gången, i verk­liga livet. Det var LaBeouf som föreslog formatet: Att de två skulle mötas i tystnad.

Frågor, svar och tankar fick tas skriftligt över nätet. Nu skulle deras medvetanden i stället mötas på ett annat plan.

Hela videointervjun finns på det brittiska populärkultur­magasinet Dazed and Con­fuseds sida och de första minuterna är svårtittade för alla som lider av obekväm tystnad.

Men så plötsligt – efter en stund – infaller lugnet.

Äntligen lite ro.

För efter en vecka där det allmänna utrymmet präglats av konflikter blir en stunds tystnad som att bli klappad av en kull kaniner.

I LaBeouf-intervjun uttalas inga åsikter att ta ställning för eller mot. Här finns inga debatter eller bråk om vem som är ansvarig för vad.

Här finns bara rum för reflektion.

Ju längre Shia LaBeouf och Aimee Cliff tyst tittar på varandra desto lugnare blir jag.

För ett ögonblick glömmer jag bort hur Paow svek Stefan Löfven och att Sverige­demokraterna fällde ”Paradise”-Calles budget.

Eller hur det nu var.

Till slut var det ju som om alla konflikter flöt ihop.

Alla bråkade med alla.

Det mantra som brukar upprepas i dokusåpor – att man är där för att ”spela spelet” – hade läckt till politiken. För det var ju inte särskilt förvånande att det blev som det blev. Det var precis det logiska resultatet av när någon spelar spelet.

Det var på LaBeoufs och Cliffs möte som jag tänkte på när jag i torsdags kväll hamnade framför SVT:s ”Debatt”.

Nu brukar förvisso alltid en känsla av akut trötthet infinna sig när ”Debatt” fladdrar förbi på teven men den här gången blev det än mer tydligt.

Alla dessa debatter som vi tagit oss igenom under super­valåret. Julhelgerna skulle ju ge oss en paus från kultur­personligheter som skriver passivt-­aggressiva brev till varandra på debattsidorna.

Vi skulle ju få hämta andan nu.

Hur ska vi orka ett nytt varv?

Vi måste så klart orka.

Mitt förslag blir därför att alla dokusåpor sätts på paus fram till 22 mars och att inga program får innehålla inslag där svenska folket ska rösta.

Krafterna måste sparas till allvaret.

Det enda som får visas på tv är i stället program där deltagarna sitter tysta och tittar på varandra.

Skavlan sitter tyst och tittar.

Lasse Kronér sitter tyst och tittar.

Alla sitter tysta och tittar.

Det kommer att bli rogivande.

Kristin korar

VECKANS BÄSTA: 1. Line of Duty

Tv-serie. Det är så spännande att jag smäller av nu. I morgon är det säsongs­final av och upplösning för det urspännande brittiska polisdramat ”Line of duty” (SVT1 kl 22.30). En poliskonvoj utsattes för ett bakhåll med ett flertal döda som resultat. Men vem låg egentligen bakom det? Så många trådar att knyta ihop!

2. Line of Duty

Tv-serie. Kan inte tänka på något annat. Vem låg bakom bakhållet på poliskonvojen?

3. Line of Duty

Tv-serie. Men herregud svara mig då. Vem låg bakom bakhållet på poliskonvojen? Jag måste få veta.

KRISTIN komparerar

1 Knappt hann nyheten om att U2 kommer till Sverige i september nästa år kablas ut, innan de fyra rockmännen dök upp som reklam på Facebook. På annonsbilden ligger bandet i en säng, gemensamt nedbäddade under ett lakan. För vänner av U2 är detta kanske en läskande tanke men alla som minns känslan av att plötsligt hitta skivan ”Songs of innocence” i sin Itunes kommer för evigt dubbelkolla två gånger i sängen innan de somnar. Mysfaktor: 1

3 Pynt och citrus - nog låter det som klassiska julinslag! Men alla som tagit del av metalbasisten Otto Schimmelpennincks vedermödor lägger genast tillbaka clementinen i korgen. I veckan spräcktes hans ena testikel efter att ha träffats av en konfettibomb och när Schimmelpenninck efter konserten fördes till sjukhus var hans pung lika stor som en grapefrukt. Det gamla julpyntet med nejlikor i apelsiner känns inte längre lika nödvändigt. Mysfaktor: 0

2 Har du alltid drömt om att höra skådespelarna från din favorit-tv-serie sjunga jullåtar? Nähä. Men du har åtminstone tänkt tanken? Inte det heller. Nu är i alla fall ”Downton Abbeys” julskiva här. Mr Blake, Mr Carson och lady Cora sjunger julklassiker och fyller ut dubbelskivan med hjälp av Kiri Te Kanawa (som gästat serien i en roll!) och traditionellt arrangerad körsång. Det är som att bli kittlad av Carsons ögonbryn under misteln. Mysfaktor: 10

Följ ämnen i artikeln