Lösningen på världens konflikter: Fragglarna

”Dansa och häng med, sjung med oss, låt munnen le, sprak och fest och färg, i vårt Fraggelberg.”

Den som väntar på något gott väntar ­aldrig för länge, sägs det.

Men efter tio år av spekulationer tryter mitt tålamod.

Jag – och världen – behöver en Fragglarna-film NU!

Jag uppfostrades inte av människor. Jag uppfostrades av håriga underjordiska varelser med hudar av filttyg.

Och det är jag tacksam för.

Man kan inte begära att ­dubbel- och trippeljobbande föräldrar också ska hinna förmedla livets stora frågor och svar.

Tur då att tv fanns. Och Jim ­Henson.

Muppmakaren fick ännu större framgångar med ”Sesame Street” och ”Mupparna” men var mest nöjd med ”Fragglarna” – serien som bäst förmedlade hans vision.

80-talsverket är en snabbkurs i klass­samhällets uppbyggnad.

De små doozarna ­– ­arbetarklass.

Fragglarna – lätt­sinnig och sökande medelklass.

De gigantiska gorgerna – självgod överklass.

Och så ett slags andlig ledare i form av Den Allvetande Skräphögen på det.

Henson ville alltid lära ut tre saker: Hur viktigt det är med vänskap, att man står upp för den man är och att man lär sig tycka om de som är annorlunda.

Men med ”Fragglarna” gick han ett steg längre.

Serien gjordes i flera olika versioner världen över (fast den svenska var en dubbad version av den amerikanska) och Henson såg den som ett fredsprojekt.

En dockserie som skulle lära ­världen konfliktlösning och – i slutändan – stoppa krig.

Ingen dålig vision. Kanske är det därför turerna kring filmen varit så många.

Sedan 2005 har projektet hoppat ­mellan olika bolag och producenter.

Scissor Sisters skulle ett tag skriva ­musiken men i nuläget är allt osäkert. Senaste budet om filmen var att den skulle komma nästa år. Men jag tvivlar.

Så när kommer Fragglarna-filmen – och kommer den att behålla Jim ­Hensons världsför­bättrande visioner?

Jag får väl fråga Den Allvetande Skräphögen.

Följ ämnen i artikeln