Vad är ett svart hål?

Andrev Walden, mannen bakom succébloggen Rymdslottet, reder ut

Fredag 7/11 har ”Interstellar” premiär. Och huvudrollen spelas på sätt och vis av Gargantua, det enorma svarta hål som Christopher Nolan skapat med astrofysikern Kip Thornes hjälp. Men vad är ett svart hål egentligen? Vi frågade Andrev Walden, mannen bakom succébloggen Rymdslottet.

– Svarta hål föds när riktigt stora stjärnor dör. Och med riktigt stora stjärnor menar jag åtminstone 20 gånger större än vår favoritstjärna Solen. Du kan tänka att en levande stjärna är lite som en ständigt exploderande vätebomb som ändå hålls ihop av sin egen gravitation, men när bränslet tar slut vinner gravitationen dragkampen och stjärnan kollapsar. Och när riktigt stora stjärnor kollapsar trycks de ihop till en vidrigt kompakt massa som är så tung att inte ens ljus kan fly från dess gravitation.

Äckligt. Behöver jag vara rädd för svarta hål?

– Nej, det finns inga svarta hål i närheten. Men om det fanns skulle jag lära mina barn att hålla sig på ­säkert avstånd från Schwarzschild-radien, alltså ”the event horizon”. När du passerat den är du dödsdömd för du kan aldrig fly tillbaka ut ur hålets gravitation. Om du inte kan åka snabbare än ljuset. Och det kan du inte.

”Ursinnigt stark”

Ok, vad händer när jag sugs in då?

– Läskiga grejer. Gravitationen är ursinnigt stark. Om du faller med fötterna först är gravitationen så mycket starkare i fotänden av din kropp att du töjs ut och till sist slits av på mitten, i höjd med naveln. Sen slits de delarna i två. Och sen ... Ja, till sist är du bara som en myrstig av partiklar ner i avgrunden. Det vetenskapliga namnet på detta ohyggliga är spaghettifiering.

Kan man bygga ett eget svart hål?

– Du kan förvandla Jorden till ett svart hål. Om du kommer på ett sätt att knyckla ihop vår planet till en jordnöts storlek. Man måste vara jättestark. Och stor.

”Rejäla övertramp”

Är ”Interstellar” en vetenskapligt korrekt film?

– Nej. Det finns mycket bra vetenskap i filmen men också ett par rejäla övertramp. Men jag älskade den ändå, för den visualiserade saker jag fantiserar om varje dag.