Det är svårt att skapa klassiker i en galleria

Joacim Forsén

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-10-03

Förra veckan återvände Slash till Sunset Strips myt­omspunna rockhak för tre exklusiva klubbgig.

Svenska artister lär ha betydligt svårare att åter­upp­leva sina liverötter.

Risken är stor att det är galleria där förstärkaren ­brukade stå och rörbrumma.

Det är trångt och laddat på The Roxy Theatre i Los Angeles. Här på den klassiska adressen 9009 West Sunset Blvd i Los Angeles har det hunnit skrivas musikhistoria ­hundratals gånger om de senaste 40 åren. Här har livealbum med allt ifrån Bruce Springsteen och Bob Marley till Patti Smith och Frank Zappa spelats in. Ramones har ­filmats på scen för ”Rock ’n’ roll high school”. De legendariska spelningarna är otaliga. Ja, och Guns N’ Roses har gjort ett antal stökiga kvällar på The Roxy i slutet av 80-talet.

Men nu står alltså Slash på scen här igen för ett av tre exklusiva klubbgig på Sunset. Gitarristen ­firar sitt nya album ”World on fire” och de inbjudna ­gästerna är lika många som fansen. Sammy Hagar hänger på VIP-hyllan. Nuno Bettencourt valsar runt. Före detta Guns ’N’ Roses-kollegan Duff McKagan står lutad mot en vägg långt in i lokalen. Gene Simmons är Gene Simmons.

Det är svårt att inte le åt all rockhistoria, både rent ­fysiskt i lokalen och i väggarna. Och kliver man utanför dörren snubblar man rakt in i minst lika omsusade Rainbow, Viper Room och Whiskey A Go Go.

Hemma är det mer sorgset. Det är svårt att se hur till exempel 70- och 80-talens svenska rockstjärnor skulle kunna göra en liknande nostagisk gigvecka i Stock-holm. Klubbarna har gått upp i rök, blivit hamburgerhak och inredningsbutiker. Blivit snitsigt hotell. Eller stökats undan för att vi ska få nån ny galleria. Kolingsborg vid Slussen och Studion på St: Eriksplan är borta. Underground på Sergels Torg, Ritz vid Medborgar­platsen, Melody och Gino på Birger Jarlsgatan. Borta. Eller för all del, det redan ordentligt saknade Debaser Slussen.

Här finns inte mycket att återvända till. Det hade ­förstås aldrig gått att återskapa minnena från förr, men det ­hade åtminstone varit roligt att få chansen att skapa nya.