Beyoncés hutlösa krav är säkert sanna
Hör att Beyoncé är på väg till Sverige.
Här är en hälsning till arrangören:
Lycka till.
Landar i London för min intervju med Beyoncé samma dag en brittisk tidning skriver om den kravlista hon lämnat in inför uppträdandet på 02-arena.
Hon har krävt handkarvade iskuber och rött toalettpapper.
Det låter för otroligt.
Men dagen därpå är jag inte lika säker.
Det börjar redan tidigt på morgonen när Beyoncés livvakter gör en första inspektionsrunda i det som är intervjusalen på Corinthia Hotel.
De pekar på stolarna som står framställda för minipresskonferensen.
– Avspärrningsrep måste upp längs båda gångarna, säger en av de kostymklädda männen strängt.
På frågan varför, svarar han:
– Så att Beyoncé inte stormas.
Argumentet att den här gruppen journalister intervjuar fler än 200 kändisar om året och har kommit över fanstadiet imponerar inte.
– Det är ingen vanlig kändis, säger han gravallvarligt.
Det är Beyoncé.
Vid elva på förmiddagen är de svartklädda tillbaka.
Nu heter det att rummet måste vändas. Beyoncé vill inte sitta där alla andra kändisar suttit före henne. I stället ska hon intervjuas vid motsatta kortväggen.
För att hon ska ha nära till utgången, lyder motiveringen.
Klockan två på eftermiddagen anländer hennes ”ljusexperter”.
Beyoncé har ställt särskilda krav för att bli fotograferad, något som bara Barbra Streisand och Mariah Carey gjort de senaste tio åren.
Upp åker lampor och paneler samtidigt som gula filter placeras över ljuskällorna för att skapa det där mjuka, gyllene skimret.
En timme senare har livvakterna blivit ljusexperter.
– Flytta de där två stativen fem centimeter bakåt, säger de och pekar på lamporna.
Klockan fem ska Beyoncé göra entré.
Vi får beskedet att hon flygs in i helikopter från sitt hem utanför London.
Klockan sex har hon fortfarande inte dykt upp.
– Är det rusning i luften? frågar en murvel syrligt.
Livvakterna svarar inte.
Först 15 minuter därpå gör hon till slut entré. Med huvudet orörligt och munnen badandes i läppglans glider hon in i en långklänning.
I släptåg har hon tio assistenter som likt illrar putsar hennes smink, rättar till hennes kläder och skrattar lite för högt åt hennes skämt.
Sex minuter för tidigt och exakt 14 minuter senare – utan att någon av oss stormat fru Carter – är cirkusen över.
Kvar vilar bara misstankarna om att kravet på det röda toapappret faktiskt kan stämma.