Daniel Craig är dödlig porr
Fredrik Virtanen om att James Bond blir objektifierad efter decennier av sexistiskt laddade Bondbrudar
Jag orkar inte vänta mer. Snart kommer ”Spectre”.
Det är helt enkelt som så att jag måste ligga med Daniel Craig.
Sean Connery - jodå, verkligen. Roger Moore - nä, för mjölkig, möjligtvis som ung, i den där bubbelpoolscenen. Timothy Dalton - nej, för blekhårig. Pierce Brosnan - no, inte med den där fluffiga frisyren. Daniel Craig - ja! JA! Herregud. Craig är vandrande erotik. Han är en insmord salami. Total knullis. Skinka. Skinka på. Skinka av.
Alltså.
Jag har kommit till insikt om varför jag är besatt av nya James Bond-filmer nuförtiden. Sedan 2006 närmare bestämt. Inte för att jag hade något emot James Bond innan, inte alls. En klassisk hjälte sedan farfars tid. Min första Bond-film var ”Levande måltavla” 1985 och lilla jag tyckte att den var astuff. Zorin. Därpå har jag lojt men lojalt följt James Bond i upp- och nedgång.
Men något hände i och med ”Casino royale” 2006.
Daniel Craig hände.
Oh la la Daniel Craig.
Likt en gång Ursula Andress rollfigur Honey Ryder klev upp ur vattnet på Dr No:s ö Crab Key i ”Agent 007 med rätt att döda”, och som Halle Berrys rollfigur Jinx gör på Kuba i ”Die another day” som en hommage till den filmen, kliver Daniel Craig upp i sin mediumlilla heta badbyxa och snuskig kropp på Bahamas i ”Casino royale”.
Skurkens fru tittar och blir kåt.
Men mest kåt blev jag.
Dels på själva idén om att för första gången blev James Bond objektifierad, efter decennier av erotiskt sexistiskt laddade Bondbrudar som Pussy Galore, Plenty O’Toole, Octopussy och Holly Goodhead. Tidigare hade vi aldrig sett James Bond i badbyxor och motljus. Det var ett paradigmskifte. Den nya tiden var här. (Dessutom hade det inte fungerat; vem vill se Roger Moore i tanga? Pierce Brosnan?)
Men främst handlade det om porr. Dödlig porr. Stenhård porr. En sexuell mördarmaskin i hennes majestäts hemliga tjänst. Och söt var han också. Vilken karl asså.
”Casino royale” är den främsta (en av två) Bond-filmen någonsin. James Bond spyr, blir kär, dör, räddas av Vesper, vinner ett grymt pokerparti och blir hjärtekrossad. Han påminner om en människa, för första gången. En mycket het människa, hetare än den kokade potatisen.
Därpå kom ”Quantum of solace”, bara titeln idioti, och där hjälpte inte ens Daniel Craig. Sexighet är inget utan kvalitet. Se och lär. När han återkom som bedagad, bitter - men het - och nedsupen i den bästa (ja, den också) Bondfilmen ever, ”Skyfall”, blev jag kär igen. Om nu kär är rätt ord. Mest är det en fråga om sex.
Kvinnliga vänner och kollegor är inte alls lika imponerad av Daniel Craigs hetma. Vissa kallar honom dvärglik. Han sägs vara 178 centimeter men ser ut som Toker i ”Snövit”. Däremot är många män upphetsade. Kanske är Craig främst av allt homoerotik för förvuxna småpojkar som gillar dyr action och lojala hjältar.
På fredag kommer ”Spectre”. Har ingen aning om kvaliteten men jag kommer att sitta på första raden, för att se honom först av alla, som en tant på ”Ladies night” med handväskan full av kondomer.
Fråga Fredrik
Varför twittrar du så ofta ”den näst bästa filmen någonsin”? Eller ”näst bästa plattan”? Och så vidare. Det är ju en ny varje gång. Kom igen nu, utse de bästa! Lina
Svar: Den näst bästa filmen någonsin är Scorseses ”Maffiabröder” och det näst bästa albumet någonsin är ”I never loved a man the way I loved you” med Aretha Franklin.
Veckans ...
BABE. Petter, rapparen. Skrev starkt inlägg mot fascism i Expressen i helgen. Petter är raka motsatsen till ”Så mycket bättre”-kompisen Christer Sandelin.
TV-SERIE. ”Fargo”, HBO Nordic. Visst sa jag att andra säsongen faktiskt knäcker den lika bisarra första? Att man bara måste överse med den ironiska tonen och irritationen på hur alla sätter sig själv i klister på grund av korkade beslut?
SINGEL. ”Hello”. Adeles comeback. Lionel Richies gamla fina låt med samma namn har inget att hämta här. Adele förefaller cementera sig som den allra största soulsångerskan i vår tid. Om en knapp månad kommer ”25”, o yeah.
SÅ MYCKET BÄTTRE. Svårt att begripa varför TV4 utsätter Jenny Berggren för denna förnedring. Ace of Base-sångerskan har inget att göra i elitserien, hon råkade sjunga på ett par hits för 20 år sedan. Och programmet är numera 30 minuter för långt. Otajt tv för att kunna sälja mer reklamspottar är en vansklig väg av TV4 och då har man inte råd med mediokra artister. Men herre vad bra Kleerup och Bryant är.
BOND. Apropå James (se krönikan) så anser inte Roger Moore att en svart eller homosexuell eller kvinnlig skådespelare bör göra rollen. ”Det var inte vad Ian Fleming skrev”. Helt sant. Men än sen, Fleming är död och att skända kiosklitteratur är inte som att göra Shakespeares kung Lear till transvestit. Även om det vore intressant.
TV-SERIE II. ”Mr. Robot”, SVT1, Visst nämnde jag att den är bäst på tv just nu? Suggestiv, rolig, dekadent, allvarlig och mycket modern. Misstänker att den kommer sluta med massa slappa trådar eftersom det ska bli en ny säsong. Kommersialismen förstör verkligen tv-kulturen. Tänk om alla hade råd och mod att göra serier som ”True detective” eller ”Fargo”, som avslutas och börjar på nytt.