Nu orkar jag inte med dig längre, Jack White

Artister är bara människor som alla andra.

Men ändå.

Ibland tröttar de ut en med sina privata affärer.

På måndag släpper Jack White sin andra soloskiva ”Lazaretto” men redan nu finns den att tjuvlyssna på via Itunes radiokanal. Det fanns en tid då Jack White och hans bandkamrat Meg White färgkoordinerade sina trum- och ­gitarrmattor och spelade sig rätt in i den moderna rockhistorien. Hade det varit då hade jag skyndat mig att klicka på länken som leder till albumet.

Att jag nu bara är måttligt nyfiken på vad Jack White har haft för sig inne i studion beror på vad Jack White haft för sig utanför studion.

Det började med skilsmässan från modellen Karen Elson. Den som inleddes med gemensam fest men slutade i besöksförbud.

Därefter läckte mail ut där Jack White krävde att ­parets dotter skulle byta skola eftersom hon gick i samma klass som ett barn till Dan Auerbach, sångare i rockduon The Black Keys. White ansåg att Auerbach snodde hans musik.

När den 39-årige rocksångaren ändå var uppvärmd passade han på att i en intervju med musiktidningen Rolling Stone – numret finns ute nu – kalla Lana del Rey, Duffy och Adele för kopior. Inte ens Meg White kom undan Jacks sanningssägen.

Det hela slutade med att han fick be om ursäkt.

I ett långt inlägg på sin hemsida publicerade Jack White i veckan en ursäkt som är lika överdriven som den är passivt-aggressiv.

Efter att ha läst den känner jag mig utmattad på ­honom.

För det är något med de geniförklarade rockmännen som aldrig slutar att uppföra sig som de vill.

I ung ålder kan det kanske ses som rebelliskt och rockromantiskt.

I äldre ålder blir det något annat.

Det är också det som blir problemet med att vi idag vet alldeles för mycket om våra artister. Att vi hela tiden måste välja hur vi förhåller oss till dem.

Värdera och omvärdera.

Skandaler och dumheter sprids på sekunder över världen.

I värsta fall lägger de ett nytt filter på musiken.

Plötsligt måste man fundera på om man är beredd att skriva under på deras världsbild.

Jag som bara ville trycka på play.

Följ ämnen i artikeln