Lasse Holms prank fick Ellen Krauss att se gråtfärdig ut
Jan-Olov Andersson om ”Så mycket bättre” avsnitt 3
Publicerad 2023-11-11
Feelgood- eller feelbad-känsla?
Årets upplaga av TV4:s ”Så mycket bättre” lyckas balansera den mixen rätt bra hittills.
Från Lasse Holms prank med svensk-dansk språkförbistring, till Dogge Doggelitos tuffa period i livet när hustrun gick bort i cancer.
Egentligen är det ju musiken som ska vara det viktiga i programmet.
Artister som tolkar varandras låtar.
Genom åren har en del tolkningar om inte överglänst originalinspelningarna, så kanske blivit mer kända. Utanför Eldkvarn-sfären (som ju i och för sig är väldigt stor, särskilt bland lite äldre) finns det nog många som främst förknippar Plura-låten ”Kärlekens tunga” med Petra Marklund, när hon uppträder under artistnamnet September.
På Spotify: Där vinner hon med drygt 18 miljoner lyssningar mot Eldkvarns knappt 3.
Och Magnus Uggla tog Olle Ljungström-låten ”Jag och min far” och gjorde det till en berättelse om honom och hans far. Över 31 miljoner lyssningar på Spotify, mot cirka 4 miljoner för Olles original.
Av den här säsongens tolkningar toppar Ellen Krauss version av dansbandslåten ”Inatt (Inget stoppar oss nu)” från Colin Nutley-filmen ”Black Jack”. Kring en miljon på Spotify. Tvåa är Peg Parneviks ”Bättre nu (The wedding)” med lite över 800 000.
Bra siffror med tanke på att de bara funnits ute i ett par veckor. Om de blir bestående hits återstår att se.
Lasse Holm är den som stått för mycket av feelgood-känslan i de första programmen. Kanske den piggaste 79-åring som skådats. Alltid på gott humör. Tycks aldrig haft en enda motgång i livet. Och i senaste programmet drog han till med ett prank som verkligen fungerade:
Han kom överens med Sanne Salomonsen om att hon skulle prata så svår danska som möjligt, att hon skulle låtsas att inte förstå svenska och att hon inte tyckte om att folk skulle prata engelska med henne.
Flera av deltagarna såg förvirrade ut. Försökte nästan undvika närkontakt med den danska rockstjärnan. Ellen Krauss såg nästan gråtfärdig ut. Som att hon kände att hela Sanne Salomonsens vistelse på Gotland skulle bli en mardröm.
Och när alltihop avslöjades som ett skämt när Sanne på engelska avslöjade att hon inte tycker om ost (!), fick sig Lasse Holm ett väldigt gott skratt.
Dogge Doggelito är också ständigt på gott humör. Det är lätt att tycka om honom.
Fast han stod också för allvaret i senaste programmet, med berättelser om en storasyster som gick bort i aids och hustrun som gick bort i cancer bara ett par år efter att deras dotter hade fötts.
Som sagt var, det är inte alltid så lätt att blanda trams och allvar. Än så länge har ”Så mycket bättre” hamnat rätt.
Så många 
veckans låttolkningar
”Den jag älskar”, Dogge Doggelito
En av Sanne Salomonsens mest kända rocklåtar förvandlad till en mix av reggaeton och rap. Med personlig Dogge-text och bra sväng, men ändå… inte mer än en trivsam bagatell.
”New York (Jag kom med stormen)”, Jonathan Johansson
Ellen Krauss ganska så catchy poplåt förvandlad till suggestiv ballad där Jonathan blandar in sina egna New York-minnen. Den här gången blir hans svårmod väldigt vackert.
”I like it”, Sanne Salomonsen
Inledningsspåret från Eagle-Eye Cherrys senaste mycket starka album ”Back on track”. Klassisk rock i original, lika klassisk rock i Sannes version, som lyfts av fint samspel mellan henne och körsångerskan Britta Bergström.
”Borta i tankar”, Eagle-Eye Cherry
Första gången han sjunger på svenska, då tacklar han en Latin Kings-låt. Lite oväntat, kanske, och det lät lite ovant i början. Men sedan ”köpte” jag snabbt hans sätt att göra folkrockdoftande pop av Dogges hiphop-låt.
”Mitt kvarter”, Mapei
När hon tolkar Latin Kings förorts-anthem, blir det faktiskt bättre än originalet. För henne är det ju att vara på hemmaplan, att rappa, men dessutom sjunger hon ju gudomligt bra. Bäst av alla i det här ”Så mycket bättre”-gänget.
”Stockholm”, Peg Parnevik
En av hörnstenarna i Jonathan Johanssons katalog. En suggestiv ballad som sakta men säkert byggs upp till något större. Peg gör det klart godkänt, utan att riktigt väcka samma starka känslor som originalet.