Musikaliskt nyfiken och värdig pristagare
Publicerad 2012-05-08
Nöjesbladets Jens Peterson om Paul Simon
Självklart ska Paul Simon ha Polar-priset.
Det enda konstiga: Varför har han inte fått det tidigare?
Paul Simon har varit en pålitlig storhet sedan Simon & Garfunkel lyfte 1960-talet med briljanta sånger och svindlande stämsång.
Han har fortsatt göra fantastisk musik. Som soloartist och tillsammans med andra. Med en sensationellt hög lägstanivå.
Paul Simon har alltid varit musikaliskt nyfiken.
Han var tidig med att blanda in Jamaicas rytmer i sin musik (Mother and child reunion), långt innan de flesta hört ordet reggae. Han fastnade för melodin ¡ ”El condor pasa” från Peru och spelade in den med engelsk text. Många upptäckte latinamerikansk musik den vägen.
Hans möte med sånger från södra Afrika resulterade i skivan ”Graceland”, ännu en milstolpe i Simons karriär. Det är 25 år sedan den kom och i sommar turnerar han med Ladysmith Black Mambazo och spelar hela ”Graceland”. Bland annat i Globen 22 juli.
Paul Simon har influerats från många håll. På ”There goes rhymin Simon” kan man höra både Bach (”American tune”) och gospel (”Loves me like a rock”).
Han skrev sånger till musikalen The Capeman, inspirerad av doo-wop och musik från Puerto Rico och andra delar av Västindien.
Men genom allt har man hört Paul Simons egen röst. Han har lyssnat mycket och haft nyfikna öron, men format det till sin alldeles egen musik. En unik röst och harmonisk finsnickare. Han är dessutom en fin textförfattare, med många poetiska rader som sätter fantasin i rörelse.
Musikalen The Capeman blev en flopp på Broadway. Paul Simon gjorde också en spelfilm, ”One trick pony”, som misslyckades.
Han kanske inte ska skriva filmmanus, men sångerna är som alltid starka och kommer att leva länge.
Som låtskrivare och artist är Paul Simon en mästare. En mycket, mycket värdig mottagare av
.