Linnea Henriksson: Gert Wingårdh är lik min pappa på många sätt

Nu åker hon på julturnén ”Christmas night” med Arvingarna

Uppdaterad 2024-01-30 | Publicerad 2023-12-09

Linnea Henriksson var sex år när Arvingarna vann Melodifestivalen med ”Eloise” – och hon har skrålat till låten sedan dess.

Nu är de tillsammans aktuella med julturnén ”Christmas night” – och hon medger att det är en udda konstellation.

– Jag är också lite förvånad.

Det har gått 30 år sedan Arvingarnas seger i Melodifestivalen med ”Eloise”. Då satt en sex år gammal Linnea Henriksson hemma i Halmstad och hade redan siktet inställt på artisteriet. Men att hon skulle få dela scen med just Arvingarna 30 år senare kunde hon knappast tro då.

Men nu är det precis det som Arvingarna och Linnea Henriksson gör. De är aktuella med julturnén ”Christmas night” vars första stopp var i Bollnäs den 23 november och totalt besöker de 23 svenska orter innan finalen i Göteborg den 17 december.

– Det är skitkul. Allt började med att Arvingarna fick frågan om att göra ”Christmas night” och då var de tydliga med att de i så fall ville göra det med mig. Det känns väldigt fint. Jag tror förresten att vi sätter något slags rekord i stämsång och vi gör exempelvis olika jazzarrangemang. Men får man jobba med en kvartett som har kört i 30 år så sitter ju stämmorna.

Linnea Henriksson och Arvingarna.

Kluven till julen

Ni känns som en härlig, men något udda konstellation?

– Ja, på pappret kanske. Jag är också lite förvånad. Men för mig personligen är det ändå extremt rimligt. För mig har ”Eloise” varit ett givet inslag i 30 år och det finns nog ingen karaokebar i Stockholm eller södra Sverige som inte hört mig gorma till den låten. Det känns fantastiskt att äntligen få jobba med Arvingarna.

Gällande julen generellt är Linnea Henriksson något kluven, men förklarar att hon trots allt nog är som folk är mest.

– Jag har en varm relation till julen, men det är också lite blandat. Det spelar ju ingen roll vad man känner för julen, man drabbas av den ändå och kommer inte undan. Går du in i en affär bombarderas du med allt som har med julen att göra och det är samma sak om du sätter på Mix Megapol som bara spelar julmusik. Men jag upplever ändå att människor tenderar att tänka till lite extra under julen och att man månar om varandra.

Linnea Henriksson.

”Jag försöker förtränga det”

Under hösten har Linnea Henriksson också tävlat i ”Alla mot alla” tillsammans med arkitekten och tv-profilen Gert Wingårdh. Det är tredje gången hon ställer upp i Filip Hammars och Fredrik Wikingssons frågesportprogram.

– Ja, fy fan. Varför är jag med i det där? Haha! Jag försöker förtränga det. Men det är skitkul och det var väl därför som jag hoppade på det igen. Det är något som gör att jag vill vara där. Dessutom är det jättehärligt att hänga med Gert.

Duon kände inte varandra sedan innan och Linnea Henriksson förklarar att det inte är helt smärtfritt alla gånger.

– Han är lik min pappa på många sätt. Jag och min pappa kan absolut inte tävla i lag så det är lite av en utmaning.

– Men det känns kul att få göra en grej som bara är rolig och jag tänker inte att min musikkarriär går åt helvete om jag inte vinner en match. Där sitter jag mer som en privatperson. Ibland kan man ta sig själv på lite för stort allvar när man bara gör sin musik och är ute och spelar den. Det här känns som en bra grej för att palla med sig själv.

Gert Wingårdh & Linnea Henriksson.

Linnea Henriksson om tiden i ”Idol”

Hur förbereder man sig inför ”Alla mot alla”?

– Första gången jag skulle tävla gick jag till biblioteket och lånade historieböcker på högstadienivå. Men så sitter man i buren och får frågan om vad en cheeseburgare innehåller… ”Alla mot alla” handlar om det man kan sedan innan, resten är skitsamma. Men jag har börjat lyssna mer på nyheter generellt och det är trevligt att ha lite koll.

Det har gått 13 år Linnea Henriksson gav sig in i det fruktade ”Idol”-juryrummet. Guldbiljetten blev snabbt ett faktum och hon slutade på en hedrande fjärdeplats i tävlingen. På frågan om hur hon minns den resan kommer svaret snabbt; att tiden går så väldigt fort.

– Men jag känner en stor tacksamhet och det är så fint att få bli äldre inom sin profession. Mitt jobb hänger ju ihop med att folk ska vara nyfikna på det jag gör. Jag är så himla glad att jag fortfarande får det förtroendet.

Linnea Henriksson.

Ville bli kändis

Drömmen om att bli artist har som sagt funnits sedan barnsben, även om det tog sig ett annat uttryck då.

– I mina vännerböcker stod det alltid ”när jag blir stor ska jag bli kändis”. Men den grejen är inte så spännande nu. Att gå upp på en scen och underhålla känns helt naturligt, men i ett vanligt socialt sammanhang när jag inte ska underhålla kan jag snarare bli blyg eller känna mig obekväm. Idéen om vad mitt yrke skulle vara var nog något annat än när jag var barn. Men jag trivs enormt bra och är jättelycklig.

När Linnea Henriksson inte jobbar är det familjeliv som gäller. Hon är sambo med Wille Alin, även han musiker, och tillsammans har de sonen Rune som fyller fem år i vår. Hon tycker det fungerar bra att kombinera jobbet med föräldraskapet.

– Vi är båda frilansare och vi åkte ut på turné när vår unge var två månader. Men det gjorde att vi fick umgås med honom hela tiden. För många är det ju bara tio dagars ledighet och sedan ser man inte barnet på dagarna. Han fick också hänga jättemycket med sin mormor och morfar och sin farmor och farfar. Jag upplever att vi har en fyraåring som är väldigt trygg och nyfiken på människor. Det hoppas jag har kommit av att han har varit med så många vuxna förebilder.

Linnea Henriksson i ”Idol” 2010.

”Lite av en skräckbild”

Men innan Linnea Henriksson blev mamma fick hon höra saker som skrämde henne till viss del.

– Jag fick höra att folk bara kommer vilja prata med mig om att jag är mamma och inte om min musik. Det blev lite av en skräckbild, att när man blir mamma ses man bara som mamma. Men när jag väl fick min unge så var det ju verkligen inte så.

– Däremot pratar jag gärna om min familj och i våras släppte jag ett album som handlar lite om det här nya livet. Jag känner att jag är på en väldigt fin plats, en plats jag också jobbade fram genom att skriva det albumet.