En Hollywood-stjärna med mycket att lära

TORONTO

Storstilad entré är något av en konstform.

Det står väldigt klart efter en dag på filmfestivalen i Toronto.

Jennifer Lopez vet hur man gör, precis som Jamie Foxx, men Brie Larson har mycket kvar att lära.

Den sistnämnda skulle kunna hjälpas också på andra fronter, som charm, tillmötesgående och vänlighet. Men det är en annan historia.

På anrika Fairmont Royal York råder de här intensiva filmdagarna festlig stämning. Lagom till världens nästa största filmfestival har lobbyn fått ett ansiktslyft med grandios pianobar och varenda guldknopp i den jättelika byggnaden från 1929 har polerats till perfektion.

Miljön sätter liksom tonen för det som ska komma.

Men Captain Marvel-stjärnan Larson tycks inte känna likadant. När hon anländer för att lansera det redan omtalade dramat ”Just mercy” ser hon ut som om någon just bett henne lösa Filipstads ekonomiska kris.

Mungiporna hänger, precis som axlarna. Kroppsspråket är avvisande och irriterat. I hotellsviten sätter hon sig nästan motvilligt vid intervjubordet och pressar fram ett leende.

Humöret förbättras inte den efterföljande halvtimmen. När hon äntligen lämnar drar vi en lättnadens suck.

I nästa ögonblick rycks dörren upp. Det är hennes motspelare, Jamie Foxx. Han har svarta kostymbyxor, svart långärmad tröja, guldarmband runt båda handleder och guldhalsband utanpå tröjan.

En grupp strippor

– Herregud, vad har hänt här? utropar han teatraliskt när han ser minerna.

– Låt mig göra det här igen.

Han backar ut. Dörren åker igen. Utanför börjar Earth Wind and Fires ”Got to get you into my life” spelas. Ny entré. In glider Foxx med lätta danssteg, brett, vitt leende, bluetooth-högtalare i en ryggsäck och en svart Fedora, snett påslängd på huvudet.

Partystämningen sätter tonen för den efterföljande pratstunden.

Senare samma eftermiddag står Jennifer Lopez på tur. Hon är här i Toronto för att promota ”Hustlers”, en film baserad på en sann historia om en grupp strippor som drogade och rånade sina offer.

Diva-ryktet till trots är hon i tid. Ankomsten är ljudlig. Men då inte bara för att hotellpersonalen tycks ha tappat kompassen och följer henne likt en hord dyrkande tonårstjejer. Hon omges också av runt 15 personer – från PR-personer till hårstylister, makeuppersonal och två stadiga livvakter.

Själv bär hon en discoglittrig, blå pärlklänning, kanske mer avsedd för en kabarétillställning än en presseftermiddag.

– Jag vet, men det här är för er skull, säger hon leende.

– Jag vill att det ska vara lite glammigt.

Den här dagen råder det ingen tvekan om att både hon och Foxx lyckats.