Mia Skäringer når inte riktigt samma höjder som med ”Avig Maria”
Publicerad 2023-11-10
För fyra år sedan gjorde Mia Skäringer den största och kanske fräckaste humorturné som skådats i Sverige.
I tävlingen med sig själv, når hon inte riktigt samma höjder den här gången. Men roligt är det, tveklöst.
Just idag mår vi bra
Humorshow på Löfbergs Arena, Karlstad, med Mia Skäringer och Hampus Nessvold. Regi: Vera Prada.
När Mia Skäringer tog sin turné ”Avig Maria – No more fucks to give” i mål i november 2019 inför en utsåld Tele2 Arena i Stockholm, var det avslutningen på något unikt. Som jag skrev då, så ville jublet aldrig ta slut efter denna blandning av grymt roligt väckelsemöte och feministisk Eriksgata.
Aldrig förr hade någon i Sverige – man eller kvinna – lockat så mycket folk, över 300 000 sålda biljetter, till en humorshow. Sex utsålda Globar, fem utsålda Scandinavium, 24 143 på Tele2 Arena.
Så vid en jämförelse är ju denna turné, även denna gång i stora ishallar, men på betydligt färre platser, nästan småskalig
Då var en ganska okänd Hampus Nessvold gästartist, nu är han ett likvärdigt namn på affischen.
Det oroade mig lite grann. Är det inte Mia Skäringer, nu dessutom aktuell i finfin komisk form i TV4:s ”Solsidan”, som orsakar publikrusningen till showen? Och i SVT:s humorserie ”Terese i kassan”, där Nessvold spelar titelrollen, har han i stort sett bara ett uttryck som man snabbt tröttnar på. Nästan den enda med komisk tajming i den serien är Emma Peters.
Mina farhågor kom dock snabbt på skam. Det är sång och dans och åtskilliga nummer som Skäringer och Nessvold gör tillsammans och där har de utmärkt komisk kemi tillsammans. Och Nessvold som Terese i kassan är betydligt mer uttrycksfull på scenen, inte minst i en komisk version med ny text till en mycket välkänd svensk poplåt.
Showens namn är ju taget från en strof i Kenta Gustafsson-låten som blivit Hammarbys fotbollslags signaturmelodi och den finns naturligtvis också med i showen.
Ett återkommande skämt är att Nessvolds ambitioner att enbart roa publiken, ska slå ut Skäringers ambitioner att vara mer allvarlig. Så kan man väl säga att det blir också, för det mesta, det är enbart i enstaka ögonblick showen når det raseri som fanns i hennes råa, vulgära och ocensurerade feminism i förra showen. Förmodligen tycker nog Mia Skäringer att hon till stor del fick sagt vad hon ville få sagt då.
Men två av hennes populära figurer – Tabita och Gulletussan – dyker upp här också, till publikens stora jubel.
Det landsbygds- och underdog-DNA som präglar dessa väl utmejslade rollfigurer, gör också att det blir väldigt roligt när just de tacklar ämnen som kulturell appropriering eller det tuffa världsläget i stort just nu. De har ju sina ska vi säga lätt begränsade men samtidigt sunt bondförnuft-perspektiv. Nya showens bästa nummer.
