Janne ”Loffe” Carlssons änka Gurianne Sandven om sorgen – och nya kärleken
Ska snart gifta sig med engelsmannen Miles Foulger, 65
Publicerad 2023-04-29
Tillvaron förändras på ett ögonblick när en älskad livskamrat går bort.
För många är det kämpigt att komma på fötter igen och återfå tron på att livet ens kan gå vidare.
I Aftonbladets artikelserie berättar kända änkor om den förkrossande sorgen, den första svåra tiden och den nya vardagen där högtider firas i ensamhet.
Här ryms tårar och förtvivlan men också lyckan över att möta kärleken på nytt.
Det var den 31 augusti 2017 som folkkäre skådespelaren och musikern Janne ”Loffe” Carlsson gick bort i sviterna av levercancer vid en ålder av 80 år. Hans fästmö och sambo Gurianne Sandven blev änka vid 57 års ålder.
Nu har det gått fem år sedan det hände och i det här fallet kan man säga att tiden läker alla sår. Gurianne Sandven, 62, har träffat kärleken på nytt i engelsmannen Miles Foulger, 65, och paret står i begrepp att gifta sig. Men vägen dit var mörk och jobbig.
– Första året efter Jannes bortgång var fruktansvärt. Jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna fortsätta leva efter att han hade gått bort. Allt blev så annorlunda. Många vänner försvann, men det var väl naturligt. Vi hade ju många vänner i kändislivet, många musiker som brukade komma förbi och umgås och spela, förklarar Gurianne Sandven som efter Loffes död stod ensam med ett gigantiskt hus som var alldeles för stort för en person.
– Huset var på 305 kvadratmeter med pool och det blev naturligtvis alldeles för dyrt att bo kvar. Året efter hade jag flyttat till ett mindre hus. Men jag vägrade vara ensam, jag hade min bästa väninna Karin. Vi tillbringade varje helg tillsammans i nästan ett år.
Djup sorg
Sorgen var djup och svår och framtiden var oviss. Men Gurianne har starka minnen av när hon började se ett ljus i mörkret.
– Det började vända när min vän Knut-Jörgen sa att jag måste resa mig och komma ut och träffa andra människor. Han ville att jag skulle följa med på en resa till Kroatien. Jag åkte dit i juli 2018, elva månader efter att Janne hade gått bort. Jag var ledsen och ville egentligen inte göra någonting, men jag följde med och där träffade jag Miles. Jag blev så otroligt kär och livet blev helt annorlunda. Jag träffade en man som jag inte trodde existerade.
”Jag storgrät”
Gurianne Sandven vågade tro på livet och kärleken igen. De började ses även om de bodde i olika länder. Så småningom flyttade Miles till Sverige och bosatte sig med sin svenska kärlek i Skåne.
I somras var paret på resa i Kroatien där de först träffades. Där passade Miles på att genomföra en kupp under en båtresa.
– I slutet av juni åkte vi till samma plats där jag fick min första kyss för fyra år sedan. Då gick Miles ner på knä och friade. Jag storgrät, det var så otroligt romantiskt och jag är så lycklig.
En intressant detalj i sammanhanget är att Loffe var svartsjuk och ofta skojade med Gurianne om att hon träffade en Spencer bakom hans rygg.
– Janne var svartsjuk av sig, han frågade alltid om en ”Spencer” och om jag hade träffat honom. Så visar det sig att Miles heter just Spencer i andranamn. Det är något jag aldrig kommer att glömma, det är som att Janne har vetat, säger hon och fortsätter:
– Janne ville inte heller att jag skulle leva ensam så det är en gåva som jag har svårt att förklara.
Jobbigt med högtider
Kärleken Miles har som sagt friat och det var meningen att de skulle gift sig i vintras.
– Vi hade tänkt göra det den 3 december i all hemlighet, men så kom både ett husköp och problem med mitt visum emellan. Jag ska flytta till England med Miles för han har köpt ett nytt hus där i en stad som heter Pocklington i Yorkshire, men England är ju inte längre med i EU vilket gör allt så krångligt.
– Nu har jag fått ett så kallat bröllopsvisum på sex månader som går ut den 24 september. Så vi gifter oss borgerligt den 16 september med bara familjen närvarande. Sedan får vi ha en fest i Sverige lite senare.
Något som är extra jobbigt om man blir ensam är högtider.
– Första julen utan Janne åkte jag till Norge och firade med min familj. Det var jobbigt, alla andra hade någon, men jag hade ingen. Det var ändå bättre än att sitta helt själv. Men första nyårsafton var jobbig, att inte ha någon att hålla om och fira med.
– Det första av allt var jobbigt, den första midsommaren, julen, allt.
Vilket råd vill du ge till någon som hamnar i din situation och blir änka?
– Jag som har fått uppleva det här säger ”stäng inga dörrar”. Var öppen och se vad som kan hända i ditt liv. Det är inte meningen att man ska leva ensam.