Alden Ehrenreich har långt till Harrison Fords buttra charm

Så bra är nya filmen ”Solo: A Star wars story”

Publicerad 2018-05-16

Rymdsagan fortsätter. Ibland ganska spektakulärt och maffigt. Men tyvärr också med på tok för mycket förutsägbart tjatig rymdaction.

Och tveksamt om filmen förvandlar tvålfagre Alden Ehrenreich till den superstjärna en sådan här filmserie borde göra.


Det är lika bra att vara ärlig, men det lär väl inte hindra Star wars-fansen från att fyra av kulsprutesalvor av ilska i mejlboxen. Jag är ingen Star wars-nörd och tänker därför inte ens försöka djupanalysera hur det här kapitlet förhåller sig till allt annat i den väldiga mytologi som George Lucas en gång skapade.

Det här är, kortfattat beskrivet, historien om smugglaren Han Solo – tidigare spelad av Harrison Ford – som väldigt ung. 28-årige Alden Ehrenreich gjorde en minnesvärd biroll i bröderna Coen-filmen ”Hail, Caesar!” och huvudrollen i Warren Beatty-filmen ”Rules don't apply” (båda 2016) som knappt någon har sett. Han är inledningsvis bra, när han och flickvännen Qi'ra (Emilia Clarke) hamnar i en spännande flykt. Också kul att se hur första mötet med vapendragaren, hans Wookie-sidekick Chewbacca (Jonas Suotamo), gick till.

Sedan kör det ihop sig. Med både kärleken och filmen.

Hur det går för de heta känslorna mellan Han Solo, Qi'ra och Dryden Vos (Paul Bettany) ska inte avslöjas.

Filmen tappar, ironiskt nog, fart i en sekvens efter ungefär drygt en timme, där det skjuts, exploderar, körs med rymdfarkoster och allt vi har sett förut i sådana här sci fi-sagor, i vad som känns som en evighet. Sedan blir det lite bättre mot slutet, i mindre svulstiga scener.

Filmens ursprungliga regissörer Phil Lord och Christopher Miller (bland annat ”21 Jump Street”) sparkades halvvägs och Ron Howard tog över. Känns åtminstone som det har påverkat filmens varierande bildspråk.

Medan Woody Harrelson är pålitlig som Han Solos mentor, visar det sig så småningom att Alden Ehrenreich efter den entusiastiska inledningen, inte har mycket mer än ett enda tvålfagert uttryck. Det är långt ifrån Harrison Fords buttra charm i rollen.

Rockbjörnen